Arbetsgruppen för modernisering av näringsrätt- och jordförvärvsrätten har presenterat sitt första delbetänkande. Under ordförande Harry Jansson (C) har sakkunniga tjänstemän vid landskapsregeringen tagit fram ett förslag till modernisering av närings- och jordförvärvsrätten.
Förslaget är ett steg i rätt riktning med en mycket pragmatisk lösning där det åländska nationalitetskyddet blir starkare samtidigt som näringsrätten öppnas upp så att den står bättre i klang med omvärldens krav på kompetens och en allt mer internationell marknad.
Revideringen av näringsrätten lär bli föremål för debatt. I detta skede är det bara ett delbetänkande om näringsrätten. Förändringsförslag gällande jordförvärvsrätten kommer att presenteras i ett senare skede. Oavsett är arbetsgruppens förslag mycket intressant och inte minst tar man tag i många av de utmaningar som funnits. Såväl skyddet av det svenska språket som möjligheterna till att bedriva näring på Åland.
Under åren har näringsrätten fått utstå mycket kritik för att den definierar privata företags styrelsesammansättning. I en tid där konkurrensen är hård och där behovet av att hittar nya marknader ökat har kravet blivit passé. Företag har upplevt att det är viktigare att man är ålänning än företagets behov av kompetens. Det har i sin extrem lett till att Åland gått miste om en rad företagsetableringar, som till exempel Doconomy, som valde att placera sitt företag i Sverige i stället för på Åland. Eller som Eriksson capital som framfört att man överväger flytta delar av sin verksamhet om inte näringsrätten luckras upp och tillåter fler personer utan hembygdsrätt i styrelser.
Samtidigt som vissa delar av näringslivet varit väldigt tydliga med att de vill se en ändring av näringsrätten har det blivit allt tydligare att näringsrätten som skydd för det svenska språket på Åland blivit allt mer urvattnad. Företag har i princip struntat i att erbjuda service på svenska, i alla fall ur ett lagmässigt perspektiv, utan risk för eventuella sanktioner. Inte minst blev det tydligt när Jysk till en början enbart erbjöd kvitton på finska och informationen i butiken till stora delar var på finska.
Näringsrätten var således en tandlös lagstiftning som dessutom hämmade näringslivet.
Detta delbetänkande är inte på något sätt en klar produkt och det kommer debatteras många gånger innan det är klart. Men i stort är det ett förslag som klarar att balansera båda delarna av lagstiftningen. Såväl nationalitetskyddet som näringslivets behov.
Visst finns krav på att till exempel minst en ordinarie styrelsemedlem samt dennes ersättare ska inneha hembygdsrätt eller ha bott i landskapet de senaste fem åren samt ha till exempel relevant branschkännedom, men det är en klar förbättring. Förbättringen kan inte anses utgöra ett hinder. Inte om företaget menar allvar med sin etablering på Åland.
Det kommer att ta tid innan vi ser en ny lagstiftning på plats. Många invändningar kommer presenteras längs med vägen. Förslagets juridiska implikationer i relation till övrig lagstiftning kommer även att vara en utmaning att ta sig förbi.
Även kravet på sanktioner för det företag som bryter mot reglerna kommer att behöva sin juridiska holmgång.
Oavsett vilken utgången blir har det i och med delbetänkandet klargjorts att landskapsregeringen arbetar för en pragmatisk lösning. Kritiken kommer att komma, men i det stora hela är det en positiv viljeyttring för den som vill behålla Åland svenskspråkigt och samtidigt öppna upp Åland.
Det är svårt att äta kakan och samtidigt ha den kvar, men som förslaget ligger är vi nära en sådan lösning. En lösning där alla får lite av kakan men samtidigt blir det lite kvar till framtiden. För vi ska komma ihåg att vi måste gå varsamt fram. Ger vi upp för mycket av näringsrätten kommer vi inte att kunna få tillbaka den. Det skulle bli för juridiskt, men inte minst politiskt, komplicerat.
