Bildtext :
Bildtext :
Bildtext :
Snart har det gått fyra år sedan stormen Alfrida härjade på våra öar. Skadorna var enorma och enbart inom skogsbruket talade man tidigt om att mängden vindfällen motsvarade minst tre normala årsavverkningar.
Det åländska skogsbruket hanterade, trots förutsättningarna, stormen bra och den åländska skogsindustrin har de senaste åren stärkt sin position – inte minst ekonomiskt.
Åland består till nästan 60 procent av produktiv skogsmark och skogbevuxen tvinmark. Över 90 procent av denna skogsmark ägs av privata markägare och till många delar sköts skogsvården av självverksamhet.
Skogsbruket är således något som ligger många ålänningar väldigt nära och är en del av vardagen och fritiden.
Samtidigt har tillväxten av den åländska skogs- och tvinmarken ökat med närmare 64 procent sedan 1960-talet. Den åländska skogen har således växt betänkligt och den är fortfarande småskalig och framförallt i privat ägo.
Det avverkas årligen cirka 200.000 kubikmeter per år (undantaget åren efter Alfrida), men beräkningar av Naturresursinsitutet säger att den största hållbara avverkningsvolymen på Åland uppgår till cirka 310.000 kubikmeter per år fram till 2042. Med det sagt kunde Åland avverka mer av sina skogar.
Den åländska skogen och dess ägare står dock inför stora förändringar inom branschen. Bland annat pågår det en mängd olika EU-lagstiftningsprocesser, som enligt branschen och en rad forskare riskerar att försämra förutsättningarna för att bidra till både klimatet och samhällsekonomin.
För av någon anledning syftar många av processerna till att dra ner på skogsbruket. En utgångspunkt som blir svår att förstå eftersom forskarvärlden inte är helt överens om hur skogen bäst bidrar till klimatarbetet.
Intressenterna landar, enligt forskaren Gustaf Egnell vid Sveriges lantbruksuniversitet, i olika slutsatser, vilket gör det möjligt att argumentera med vetenskapligt stöd både för den som gärna ser att skogen får stå orörd och den som helst ser att skogen brukas. Dessutom kan det se ut på olika sätt i olika delar i världen.
Skogsbranschen för dock fram väldigt övertygande argument för varför inte skogsbruket ska dras ner. Man har även stort stöd från forskarvärlden när det kommer till det nordiska skogsbruket. För i korta ordalag säger man att klimatnyttan av att ersätta fossilbaserade produkter med förnybara skogsprodukter är betydelsefull.
Magnus Berg, näringspolitisk chef på svenska Skogsindustrierna, har till tidningen ATL sagt att långsiktigt är ett hållbart brukande av skogen överlägset ur klimatsynpunkt, men att det på kort sikt ökar kolsänkan i skogen med minskad avverkning. Olika tidsperspektiv rör därmed till debatten när det kommer till skogens roll för klimatet.
I den åländska debatten har åländska skogsägares intressen bitvis blivit åsidosatta. Stora klimatmål på makronivå appliceras lättvindigt på det åländska skogsbruket och skogsägare.
Samtidigt går vissa debattörer vilse i det faktum att den åländska skogsarealen växt betänkligt sedan 1960-talet. Vår skog har således inte skövlats på ett sätt som regnskogarna utan vi har snarare fått mer skog – något som många missar.
Det är även viktigt att påpeka att de åländska skogsägarna är många och att skogsarealerna är små och att det finns skogar som gått i arv över generationer. Att det med arvet finns en respekt och ödmjukhet i att förvalta och utveckla skogen för kommande generationer.
I detta finns en styrka och en hållbarhet som är bra för skogsägarna, klimatet, miljön och för hela vårt samhälle.
Det åländska privata skogsbruket och ägandet är således en resurs för hela vårt samhälle. Det tål att tänkas på när vi snart närmar oss fyra år efter Alfrida – en storm som åsamkade inte bara ekonomisk skada utan också känslomässig skada när skog man vårdat i generationer gick till intet där stormen drog fram.
