I två omgångar har lagtinget försökt få till förändringar i den åländska näringsrätten. Båda gånger har Högsta domstolen (HD) meddelat att de anser att förslagen strider mot grundlagen, självstyrelselagen samt EU-rätten. Flera av de paragrafer som HD underkänt handlar om att skydda det svenska språkets ställning i näringsverksamhet på Åland. Det handlar bland annat om rätten att betjänas på svenska när varor och tjänster erbjuds.
Samtidigt är det tydligt att näringsrätten i dagens form inte fungerar. Den hämmar tillväxten då bolag är begränsade till att en majoritet av styrelsemedlemmarna måste inneha hembygdsrätt samtidigt som näringsrätten inte utgör ett fullgott språkskydd då det finns företag som dagligen brister i kontakterna på svenska. Ett exempel på det är Jysk som Ålandstidningen rapporterade om förra veckan.
Huruvida HD:s syn på saken, men även presidentens beslut som följde HD:s linje, är rätt eller fel råder det minst sagt delade meningar om på var sin sida om Skiftet. För även om HD är tydlig och har förkastat de tidigare förslagen är det fullt möjligt att göra en annan tolkning av framför allt unionsrätten än den som HD gjort. Detta blir synnerligen tydligt och klart då lagtinget i det förberedande arbetet hört EU-kommissionen och då kommissionen tydligt aviserat att det inte föreligger något hinder med de språkbestämmelser som föreslås av lagtinget.
Dessutom är det intressant att notera att HD intar en strängare hållning i unionsärenden än vad EU-domstolens egen praxis uppvisar, vilket även jur. kand. Göran Lindholm tidigare lyft i en debattartikel i Ålandstidningen.
Civilminister Ingrid Zetterman (Lib) meddelade under våren att ett tredje försök för att få igenom en lag beträffande näringsrätten ska påbörjas nu i höst. Däremot är det värt att notera att bland annat Obunden samling inte anser att ett tredje försök behöver göras med motiveringen att lagstiftningen fungerat bra och att det blir svårt att göra lagstiftning av den praxis som i dag råder gällande språkbestämmelserna, vilket tidigare framförts i lagtingsdebatten av Marcus Måtar (Ob).
Att som Obunden samling hävda att språkbestämmelserna fungerar är dock en sanning med modifikation då vi ser skyltar på enbart finska i vissa butiker och där företagens krav på styrelsesammansättning inte står i harmoni med befintlig lagstiftning. Dessutom är näringsrätten rätt tandlös då du i praktiken kan bryta mot den och den enda konsekvensen är ett ”ajabaja” från myndigheterna. För det finns nog få politiker som skulle våga sätta ner foten och frånta ett företag en redan beviljad näringsrätt.
Hur Åland ska hitta en väg som fungerar såväl ur ett åländskt perspektiv som ur ett finländskt perspektiv är en rejäl utmaning där olika synsätt kolliderar. Samtidigt är det uppenbart att näringsrätten som vi i dag känner den inte uppfyller sitt fulla syfte. Den har blivit gammal och står sig inte väl i dagens värld där bolag konkurrerar på en global arena. Detta samtidigt som man på det svenskspråkiga Åland kan mötas av skyltar enbart på finska. Vart tog rätten till det egna språket vägen? Minoritetsskyddet och för den delen även konsumentskyddet?
Ett tredje försök att få till en ändring av näringsrätten är således väldigt viktigt om Åland ska kunna ta sig an framtiden och även fortsättningsvis vara enspråkigt svenskt.
Daniel Dahlén
