Den avgående amerikanske presidenten Donald Trump har under sin mandatperiod gjort det till något av en sport att utmana etablissemanget. Det har uppskattats av många amerikanska väljare och många är nöjda med den politik som republikanerna fört. Många anser även att de fått det bättre.
Med det sagt finns det en betydande andel amerikaner som ställt sig bakom Trumps ageranden och uttalanden. Den förda politiken har enligt många gynnat USA – om inte i längden så i alla fall i det korta perspektivet.
Men i samband med mobbens stormande av Kapitolium och Donald Trumps agerande kring händelsen så passerades även en gräns för många av hans anhängare. Han valde att sätta sig själv före landet.
Såväl vice president Mike Pence som senatens republikanske ledare Mitch McConell har nu därför klart och tydligt genom sina tal och godkännandet av valresultat tagit sin hand från en allt mer ensam Donald Trump.
Trump äger det fulla ansvaret för det inträffade. Det är han som uppviglat sina anhängare genom att gång efter annan fullständigt ignorera all fakta och vägra inse att han förlorat presidentvalet.
Genom att konstant ifrågasätta valresultatets legitimitet och uppmana sina anhängare att gå mot Kapitolium har han bidragit till att frustrationen bland en del av hans väljare har eskalerat. Och det tillsammans med en rad florerande konspirationsteorier har resulterat i mobbens stormning av Kapitolium.
Som politisk ledare måste du vara vaksam på vilka ord du väljer. Vad du säger och till vem. Därför försöker de flesta demokratiskt valda ledarna aldrig undergräva demokratin eller folkets val.
Ett ifrågasättande äventyrar nämligen inte bara ens egna position som politisk ledare utan hela samhällets uppbyggnad. Det är bara diktatorer som gör sådant. Därför har det varit ytterst beklagligt att Trump kontinuerligt undergrävt de demokratiska institutionerna. Det är omoraliskt och felaktigt och äventyrar inte bara landet USA utan hela världsordningen. Inte minst då flera despoter ser sin chans att agera när USA inte står stadigt.
Samtidigt som det är lätt att fördöma mobbens agerande, och i synnerhet Trumps oförmåga att agera statsmannamässigt, får man inte glömma de djupa skiljelinjer som incidenten blottlägger.
Vi lever numera, såväl här i Europa som i USA, i länder där det finns djupa skiljelinjer. Där många känner sig utanför och där många inte känner att de får sin röst hörd. Det tillsammans med en allt snabbare teknisk utveckling och med en okontrollerbar social media – kultur där fakta farligt blandas ihop med åsikter. Och allt kokar ihop till en soppa som ställer stora krav på var och en av oss. Där nya skiljelinjer skapas och där skyttegravarna mellan åsikter och ideologier blir allt djupare.
Det är en farlig utveckling vi ser. Därför måste våra politiker, oavsett nivå, bli mer medvetna om vilka man talar till och vilka strömningar man spelar på när man söker vägar framåt. Vi har inte demokratiskt råd med politiker, såväl höger som vänster, som med starka härskartekniker och svartvita lösningar driver fram oss mot ett mer polariserat samhälle. För det är vilseledande, farligt och kan i sin extrem hota hela vår demokrati. I synnerhet i en tid där allt fler av oss söker snabba svar på komplexa frågeställningar.
Även om mobbens stormning av Kapitolium var en oroväckande händelse i landet som brukar kallas ”the greatest democracy in the world” uppvisades samtidigt demokratins styrka. Certifieringen av valresultatet i representanthuset gick i enlighet med den demokratiska ordningen och Joe Biden kan snart sväras in som ny president för USA. Han ska nu ta över ledningen av ett söndrigt och splittrat USA. Ett USA som kommer ta år att läka efter att TV-stjärnan Donald Trump lämnat Vita huset.
