Även om ungdomsarbetslösheten sjunkit sedan åren runt coronapandemin ligger den fortsatt på en hyfsat hög nivå i så gott som hela Europa. I Sverige var 24,1 procent unga i åldersgruppen 15–24 år arbetslösa i maj 2024. I Finland var motsvarande siffra 18,4 procent, där man ligger på en tionde plats i EU enligt Ekonomifaktas statistik. Genomsnittsprocenten för ungdomsarbetslösheten i hela EU ligger på 14,4 procent.
Som ung och nyutexaminerad upplever många det som svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Sociala medie-flöden kryllar av unga vuxna som just tagit examen från både gymnasiet och universitet eller högskola som berättar om sin oro över att inte få något jobb, hur länge de varit arbetslösa och hur många jobb de sökt. I många av fallen har personen sökt över 100 jobb och blivit kallad till intervju en handfull gånger. Ofta händer det att man inte ens får något svar eller respons på sin ansökan.
Såklart ligger det ett visst ansvar på arbetssökanden också. Att ha ett välskrivet och uppdaterat cv, visa intresse för arbetsplatsen man söker till och gärna ha direkt kontakt med arbetsgivaren är a och o. Men även efter att ha gått diverse cv-kliniker och kurser i arbetssökande samt frågat en arbetsgivare om jobb ansikte mot ansikte kan man ändå bli nekad jobb.
Det verkar inte räcka med att ha en utbildning och ett intresse för arbetet, många arbetsgivare söker ofta någon med erfarenhet också, och där hamnar unga i kläm. Det blir som en ond cirkel – hur ska man få ett arbete om man inte har erfarenhet, och hur ska man få erfarenhet om man inte får något arbete? För att få erfarenhet tvingas många unga till lågavlönade och ibland till och med obetalda praktikplatser eller snuttjobb där man kan få jobba heltid med samma saker som en ordinarie anställd för nästan inga pengar alls.
Särskilt svårt verkar det vara för de som studerat ett mer teoretiskt ämne där man inte får någon särskild yrkestitel. Det är svårt att säga vad det beror på, men troligtvis söker arbetsgivare oftare efter någon med en faktiskt yrkestitel som har gått ett renodlat yrkesexamensprogram där man konkret kan visa vad man lärt sig.
I det långa loppet kan detta komma att påverka ungas vilja och intresse för att studera sådana mer icke-praktiska ämnen – om man inte kan garanteras ett jobb efter sina studier, varför ska man då studera ämnet, eller ens studera över huvud taget? Det är en farlig riktning att gå mot, för vi behöver utbildade människor i vårt samhälle på många olika områden.
En persons första steg mot arbetslivet och upplevelser av detta är av avgörande betydelse. Högre krav på erfarenhet och att man ska kunna allt redan innan man börjat ett arbete gör det svårt att ens få en fot in i den bransch man har utbildat sig till att jobba inom. Prao-veckor, sommarjobb och praktik som ingår i utbildningarna är bra för unga att komma i kontakt med arbetslivet och de branscher man intresserar sig av, och gör att man kan få nyttig arbetslivserfarenhet. Detta förutsätter dock att arbetsgivare är villiga att ta emot praktikanter och sommarjobbare, och det är inte heller alltid en självklarhet.
Arbetsgivare borde ge unga en chans att visa vad de går för. Vi har inte utbildat oss för ingenting, och vi är ivriga att visa vad vi går för, även om vi kan behöva hjälp och stöd i början. Ingen kan en uppgift felfritt utan att ha lärt sig det först, men det är synd att den första kontakten ungdomar får med arbetsmarknaden är lågavlönade praktikplatser och nej efter nej från arbetsgivare som söker mer.
Julina Grüssner
