Vårdnadshavare och lärare som samarbetar, eller åtminstone har en god relation som bygger på ett starkt förtroende, är avgörande för att säkerställa att barn i skolan får en så bra utbildning som det bara är möjligt. Det är därför väldigt glädjande att vårdnadshavare på Åland ger den åländska skolan berömligt när de själva får sätta betyg.
Samtidigt går det i våra närområden att följa en situation och debatt som alltmer börjar handla om föräldrar som tjatar och lägger sig i skolans och lärarnas arbete för mycket. Många lärare både öster och väster om Åland verkar uppleva att yrket på flera sätt förändrats under de senaste decennierna.
Som vanligt är Åland lite bättre när det gäller den här typen av saker, men vi är långt ifrån förskonade.
Situationen i Sverige är speciell på flera sätt, men i övrigt är det som händer i skolan och för den delen också på de flesta andra platser en spegling av utvecklingen i samhället i stort. På gott och ont.
Dessvärre är det i det här fallet en ganska tråkig utveckling som på sikt riskerar att försämra utbildningen när de som har kompetens att utbilda måste fokusera på annat än sitt kärnuppdrag.
Det är bra med engagerade föräldrar, men det finns nog ingenting bra med sådana som lägger sig i och försöker styra undervisningen i skolan, som lägger sig i betygssättning och som alltid tar det egna barnets sida som om det aldrig skulle kunna göra något fel. Tyvärr.
Lärare gör redan i dag ett fantastiskt jobb och klarar sig mer än väl utan någon som sitter och viftar med pekpinnen bredvid.
På Åland har dessutom den nya grundskolelagen och de många nya styrdokument som dykt upp satt press på lärarna. Dels eftersom barnens rättigheter bara blir fler, dels eftersom precis allt ska dokumenteras.
Det har bland annat resulterat i att antalet tillsynsärenden för grundskolan gått från i praktiken noll per år till så många som fem i fjol.
Med sådana redskap får vårdnadshavarna ett större inflytande över vad som händer inne i klassrummen, och för lärarna innebär det ett stresspåslag när alla beslut som inte motiveras tillräckligt kan hamna hos övervakaren.
Utgångspunkten för alla borde vara att varje enskild lärare gör sitt allra bästa för att varje barn ska få en så bra utbildning som möjligt. Det är bara så det måste vara, och så verkar det till stor del också vara här på Åland om man lyssnar på vårdnadshavarnas svar i enkätundersökningen.
Det är viktigt att det också fortsätter vara på det sättet. Annars kan trenden med fler tillsynsärenden och fler föräldrar som lägger sig i, även fast lärare i dag antagligen arbetar hårdare och mer individanpassat än någonsin, på sikt komma att skada förtroendet för skolan.
Kevin Eriksson
