Den sittande landskapsregeringen (LR) har levt över sina tillgångar enligt regeringspartiet Moderaternas gruppledare Tage Silander. Enligt hans beräkningar hade den förra regeringen ett överskott på i snitt drygt fem miljoner per år under sin tid vid makten. Enligt samma beräkningar har regeringen Thörnroos i stället gått back samma summa under den här mandatperioden.
Det finns förstås förklaringar. Pandemin krävde en hel del insatser för att hålla de hårdast drabbade branscherna under armarna, vilket man lyckades väl med. Stöd har ökats när priset på el och bränsle har skjutit i höjden samtidigt som inflationen rusar. Och LR har valt att inte skära i kostnaderna av rädsla för att det skulle skada ekonomin ytterligare.
Men alldeles oavsett vad man anser om dessa insatser är konsekvenserna av dem att vi har ett budgetunderskott för innevarande år på 19 miljoner euro och förra veckan blev det klart att landskapet 2025 kommer att ha ökat sina lönekostnader med 10 miljoner euro.
Det här innebär att den regering som tillträder efter valet i oktober inte direkt kommer till dukat bord. Möjligen kan arbetet bli aningen enklare om det finanspolitiska ramverket är på plats och lagtinget lyckas enas om att minska på utrymmet i landskapets budget för 2024, men det känns som att mycket ska till för att det ska hända.
Nej, risken är i stället stor för att nästa landskapsregering kommer att tvingas till det stålbad som förre finansminister Torbjörn Eliasson (C) redan 2020 förutspådde måste till. Frågan är bara om det politiska modet finns, eller om man ser det som en enklare lösning att gå till banken för att låna?
Landskapet har, som nuvarande finansminister Roger Höglund (C) ofta påpekar, en likviditet som håller en stund. De runt 60 miljonerna som finns i kassan klarar några år av underskott ännu, men snart börjar möjligheten till fixande och trixande mellan LR, Fastighetsverket och Paf att rinna ut.
Med största säkerhet kommer Finland att införa ett licenssystem för spel, vilket beräknas sänka Pafs vinst och därmed möjligheten för LR att hämta ”reservpengar” därifrån. Från ÅHS kommer allt skarpare toner gällande sjukhusets skriande behov av modernare lokaler, vilket kommer att kosta pengar för Fastighetsverket att bygga.
Och landskapet själv har som sagt ett underskott på 19 miljoner 2023 – trots att intäkterna aldrig varit större. Lägg därtill den investeringsskuld som finns i it och skärgårdstrafiken, behovet av tillskott för Ålands vatten för att bygga ett reningsverk för havsvatten och resurserna som kommer att krävas för den gröna omställningen.
Då förstår man att jobbet som finansminister inte kommer att vara det lättaste nästa mandatperiod.
264 dagar återstår innan ålänningarna lägger sina valsedlar i urnan och avkunnar vem eller vilka som ska styra skeppet Åland genom den ekonomiska storm som väntar. Frågan är om såväl politiker som väljare är redo att ta ansvar för landskapets – och därmed också i stor utsträckning kommunernas – ekonomi.
De som söker väljarnas förtroende måste våga avstå från kostnadsdrivande vallöften och i stället visa hur man vill ta ansvar för den offentliga ekonomin.
Och vi väljare måste ta ansvaret att kräva av politikerna att de lägger fram planer för hur inbesparingarna ska ske så att de inte skadar samhället, men heller inte skjuter problemen på framtiden.
Alla måste helt enkelt göra vuxna, svåra val.
Är du redo för det?
Jonas Bladh
tel: 266 38
