Som den här ledarsidan flera gånger tidigare konstaterat finns det en märklig vilja inom EU-kommissionen att utvidga unionens maktområde lite i smyg, trots att det inte finns ett sådant uttalat mål från varken medlemsländer eller befolkning. Tvärt om brukar skälet ”EU lägger sig i för mycket som de inte har att göra med” vara ett av de första skälen som uttalas av folk som är skeptiska till tanken på en Europeisk union.
Trots det fortsätter EU-kommissionen och dess tjänstemän att lägga förslag som i allt större utsträckning vill detaljstyra både medlemsländer och invånare.
Ett tydligt exempel på detta är förslaget om ett nytt regelverk kring bilars livscykel. Enligt förslaget – som med rätta kritiserats hårt av både motororganisationer och politiker – ska reglerna kring när en bil måste skrotas skärpas betydligt. En punktlista med kriterier ska uppfyllas för att bilen ska få leva vidare, annars blir det tvång att skrota fordonet.
Det skulle med största säkerhet innebära att många veteranbilar skulle gå till skrot oavsett vad bilens ägare anser. I förslaget finns förvisso undantag för vad man kallar bilar av ”historiskt intresse” – veteranbilar skulle de flesta av oss kalla dem – men för att vara av detta historiska intresse måste bilen uppfylla hårda krav på att vara i originalskick och utan större förändringar.
Att vårda det kulturarv som bilparken är, och restaurera äldre bilar, är en hobby för en stor grupp människor både på Åland och runt om i Europa och världen. Bilmekandet skapar gemenskap, binder samman generationer och håller kunskaper vid liv. Men nu vill en makthungrig EU-kommission komma åt detta intresse.
Huruvida bilarna uppfyller punktlistan ska kontrolleras vid bilbesiktningar vartannat år, i dag är veteranbilar undantagna besiktningsregler. Bara här kommer det att bli problem. Den redan tungt belastade bilprovningen på Åland skulle med all sannolikhet får stora problem med köer om också vackra veteranbilar ska undergå besiktning.
De två främsta invändningarna mot förslaget är dock dels att den miljövinst som EU-kommissionen hoppas se genom förslaget knappast uppväger nackdelarna, dels att förslaget går rakt emot den uppfattning om vad EU ska vara som en stor del av befolkningen i unionen har.
Miljöfrågan först. EU-kommissionen vill skapa en mer cirkulär fordonsindustri. Det är förstås lovvärt, men att inkludera äldre bilar i förslaget riskerar att bli ett stort slag i luften. Moderna bilar, inte minst elektrifierade fordon, innehåller många ämnen som både är dyra, begränsade och utvinns ofta under både miljö- och mänskligt tvivelaktiga former. Veteranbilarna består i de flesta fall av betydligt äldre teknik och mer basala material.
Det är absolut rimligt med hårdare regler kring hur exempelvis batteripaket ska tas omhand och återvinnas, men det är svårt att se hur stor nytta en hårdare reglering av en V8 från 70-talet ger.
Än värre är det med den politiska och demokratiska utvecklingen som förslaget skapar. För närvarande är debatten om hur EU ska utvecklas illavarslande tyst. Den gamla tvistelinjen mellan federalister och de som förespråkar en mer mellanstatlig organisation hörs nästan inte alls längre.
Det här skapar ett maktvakuum som EU-kommissionen gärna och glatt utnyttjar till att lägga förslag som utökar Bryssels maktsfär i allt för många fall.
Debatten om var lagstiftning i olika frågor ska ligga, hos medlemsländer eller hos EU, måste vara mer central i diskussionen. Likaså måste en debatt om var gränserna för hur mycket stat och union ska lägga sig i vanliga människors liv föras betydligt mer högljutt.
Veteranbilsförslaget innebär en inskränkning av äganderätten, hotar hobbyintresse för en stor grupp människor, riskerar att utarma kulturarvet som en veteranbilspark innebär och ger EU mer makt. Fyra saker som det borde föras en livlig debatt kring, men för närvarande är vi upptagna med annat och då missar vi lätt möjligheten att stoppa klåfingriga försök att förändra maktstrukturen i EU.
Den Europeiska unionen är fortfarande ett utmärkt sätt att hantera frågor som är för stora för de individuella medlemsländerna att hantera på egen hand, om frågor som måste lösas över gränser.
Men det innebär inte att alla frågor ska avgöras i Bryssel. Frågan om när veteranbilar ska skrotas är en sådan.
Jonas Bladh
tel: 266 38
