Det brukar lite raljant sägas att vem som helst kan starta en byggfirma. Köp en skåpbil, några verktyg och en annons så är businessen i gång. Med tanke på att det finns hisnande 520 byggföretag på Åland kan det säkert ligga något i det.
Ålandstidningens granskning av branschen visar att det finns oseriösa aktörer. Det är i och för sig ingen skräll, medier öster- och västerut rapporterar lite nu och då om byggföretag som missköter sig. I branschen förekommer både fusk och arbetskraftskriminalitet, och med jämna mellanrum gör myndigheterna riktade insatser mot detta.
Även om de allra flesta gör ett bra jobb är det oacceptabelt att det finns företag som, medvetet eller omedvetet, fuskar. Att det finns de som prioriterar snabba cash framför yrkesstolthet och professionalitet.
Det måste finnas sätt att garantera större seriositet. Och det borde ligga i allas intresse. De som redan gör ett bra jobb tjänar också på att branschen får ett bättre rykte. För i slutändan är det ingen som kommer ihåg vilken hantverkare man hörde rövarhistorien om.
De personer som Ålandstidningen intervjuat i granskningen, och även de läsare som kontaktat tidningen efter publiceringarna, är eniga om att kompetensen i branschen är för låg. Kanske i huvudsak hos hantverkarna själva, men det förekommer också kritik mot byggnadsinspektionerna.
Flera upplever att de inte får den hjälp de behöver, och det talas även om inspektörer som läser lagen slarvigt och kör en låt gå-stil; man är lite pragmatisk för att få hjulen att snurra och invånarantalet i kommunen att öka. Man ser mellan fingrarna när en konstruktionsritning saknas eller godkänner en ansvarig arbetsledare som inte är helt kvalificerad för uppdraget.
Kanske finns det gånger då omständigheterna på goda grunder medger undantag, men det får ju aldrig äventyra rättssäkerheten eller försätta den enskilda medborgaren i en ofördelaktig sits gentemot till exempel en entreprenör. Inspektörerna ska – och det står tydligt i lagen – ge råd och utöva tillsyn i byggnadsärenden. I klartext: serva kommuninvånarna.
Landskapets plan- och byggnadsingenjörer anser att kommunerna måste satsa på vidareutbildning av byggnadsinspektörerna. Och det säger sig självt att det är svårt för små enheter att upprätthålla kompetensen på alla områden.
En del kommuner samarbetar redan i dag kring de här tjänsterna. Bra så. Men det enda riktiga vore, precis som föreslogs i samhällsreformen 2013, att kommunernas tekniska sektorer bildade en gemensam myndighet, likt Kommunernas socialtjänst. Det skulle inte bara säkerställa kvaliteten, utan också garantera likabehandling av medborgarna oberoende av hemkommun.
Och slopa en gång för alla det här med 16 olika byggnadsordningar. Se Åland som den helhet landskapet faktiskt är.
Men för att alla inblandade ska kunna göra ett bra jobb krävs även tydliga lagar, och här halkar Åland efter, enligt experterna. Ansvariga ministern säger att det saknas resurser för att hålla sig uppdaterad, implementeringen av EU-lagstiftning stjäl för mycket tid. Men att äventyra ålänningarnas rättssäkerhet kan aldrig vara ett alternativ. Det måste finnas andra vägar.
Så, har vi löst problemen bara vi får modernare lagar och ettrigare myndigheter? Nej, det krävs en hel del självreglering inom branschen också. I Sverige har till exempel fackförbund och byggföretag kraftsamlat för att stävja fusk och kriminalitet eftersom situationen är ohållbar, vilket resulterat i en omfattande åtgärdsrapport till beslutsfattarna.
Men vi konsumenter har också en viktig röst. Ställ krav, både på myndigheter och entreprenörer. Tyvärr har inte alla orken eller pengarna att ta en strid – och det vet byggföretagen – men när det gäller en så stor investering som ett husbygge måste man vara på alerten. Och har man inte sakkunskapen själv: anlita en utomstående kontrollant som kan genomskåda en välpolerad yta.
Sandra Widing
tel: 26697
