Redan från starten av pandemin har politiker varit ivriga att stänga ner hela samhällen. Detta trots att vi vet att nedstängningar av samhällen medför stora ekonomiska och sociala kostnader. Kostnader som är oöverskådliga och som dessutom kommer att ha stor inverkan på folkhälsan såväl nu som i framtiden.
Debatten kring nedstängningarna har under det senaste året kommit och gått. Flera röster har höjts – utan att debatten tagit fart. Men diskussionen är åter på inkommande och med all säkerhet kommer den att få stort fäste när pandemin väl har lagt sig. Redan nu ser vi tendenser till att den åter fått luft under sina vingar. Inte minst i förra veckans riksdagsdebatt gällande förslaget till restaurangrestriktioner.
Mats Löfström lyfte förra veckan i den finländska riksdagen flera adekvata tankar i debatten kring den finländska regeringens förslag till att reglera restaurangernas verksamhet mellan 29 mars och 30 juni. Ett förslag som i korthet säger att restaurangerna ska stänga redan klockan 18 och antalet platser i restaurangerna skulle minskas till en tredjedel.
Precis som Löfström konstaterade i sitt anförande har förslaget förödande effekter på ekonomi, arbetsplatser och samhället i stort. Samtidigt är det svårt att se att stängda restauranger skulle ha en positiv inverkan på smittspridningen.
Det är människor, inte olika miljöer, som sprider viruset. Det är kanske till och med bättre att ett sällskap går ut och äter men håller avstånd än att de sitter inträngda runt ett trångt matsalsbord i hemmet.
Det viktiga är att se vilka fysiska möjligheter som olika verksamheter har för att upprätthålla det vi alla nu lärt oss – tvätta händerna, hålla avstånd och hosta i armvecket.
Under det senaste året har vi lärt oss att regeringar gärna tar i med hela släggan när det gäller insatser för att bekämpa pandemin. Men låt oss lyfta blicken och se vilken inverkan insatserna de facto har.
I Dagens Industri lyfte forskarna Fredrik NG Andersson och Lars Jonung förra veckan flera argument som talar för att nedstängningarna har liten smittskyddseffekt. Deras slutsats är att nedstängningarna därför mer ska ses som pandemipopulism än något annat.
Att politiker agerar resolut är inte förvånande. När pandemin kom var man oförberedd. Man visste inte hur den skulle angripa våra samhällen. Samtidigt var man medveten om att ens insatser skulle granskas och att det är bättre rent politiskt att ta i för mycket än för lite. Nu vet vi dock mycket mer.
Vi har levt med pandemin i över ett år och vi har lärt oss mycket. Därför är det relevant, som Mats Löfström påtalade i debatten, att vi handlar rationellt och att besluten som fattas bygger på fakta. Därför är förslaget med starka restriktioner av restauranger till den 30 juni felaktigt.
All vår kunskap kring viruset säger att det uppstår i kluster och att det måste bekämpas på det sättet. Inte enbart med stora nationella lösningar utan på regional nivå. Och med erfarenheten från i juni ifjol så gick det bra att ha restaurangerna öppna – utan att någon större smittspridning kunde härledas till branschen.
Det är självklart att vi ska bekämpa pandemin och ha respekt för den nyckfullhet viruset uppvisar. Samtidigt måste vi ha respekt för de sociala och ekonomiska effekter pandemibekämpningen har på vårt samhälle.
För stora åtgärder får inte tas i bekämpningen av viruset för effekterna av åtgärderna kan i värsta fall bli mer förödande än själva pandemin.
Forskarna Jonung och Andersson säger i Dagens Industri att de inte funnit någon uppenbar hälsomässig vinst med nedstängningar. Snarare har länder som haft kraftiga nedstängningar registrerat en högre överdödlighet än de länder som valt att införa svagare bindande restriktioner.
Oavsett om vi utmanar dessa slutsatser eller ej kan vi se att nedstängningar runt om i världen lett till ökad ohälsa. Utsatta grupper har, enligt flera rapporter, blivit än mer utsatta under nedstängningarna och demokratiska fri- och rättigheter, näringsfrihet och rörelsefrihet har alla kraftigt försämrats.
Det är självklara effekter av de insatser som vidtagits – men desto viktigare är det därför att vi håller oss lugna och inte agerar på ett panikartat sätt som förslaget om restaurangrestriktionerna ger ett starkt sken av.
