I sitt nya förslag till ändring av tobakslagen vill landskapsregeringen bland annat förbjuda vitt snus med vissa smaker. Förslaget uppvisar brister i politiskt självförtroende. Att springa efter finsk lagstiftning och dessutom försöka införa strängare regler är kanske politiskt enkelt – om man samtidigt viftar med godhetsvimplar. Samtidigt missar man att anpassa lagstiftningen efter åländska förhållanden. De åländska köpmännen konkurrerar inte bara med andra lokala köpmän, utan även med svenska.
Dessutom är frågan om snus en fråga som måste hanteras fritt från fördomar då snuset är en nyckel till minskat tobaksberoende, vilket tidigare har lyfts fram på Ålandstidningens debattsidor av Christofer Fjellner (M), oppositionsråd i Stockholms stad, som jobbat intensivt med frågan under många år i EU-parlamentet.
Till att börja med är det värt att konstatera att något förbud av vitt snus inte står på agendan. Att det skulle komma en reglering på området var också väntat. Att landskapsregeringen inte skulle ta åländska särförhållanden i beaktande var däremot oväntat. Detta efter att landskapsregeringen tidigare resonerat föredömligt nyktert i frågan och där man har försökt hittat vägar framåt, som balanserat folkhälsofrågan med den rådande marknadssituationen.
I dag köps mycket av det vita snus vi ser i våra butiker direkt från Sverige. Det är billigare och innehållsförteckningen är tydlig och på svenska. Att införa skilda regelverk gör det förfarandet mer problematiskt och dyrare, samt att man troligtvis måste ta snuset från Finland, vilket medför att våra företags konkurrenskraft minskar då utbudet där är både sämre och dyrare.
Att införa krångligare regelverk och strängare lagstiftning är som handlaren Kristoffer Mattsson nämnde i onsdagens tidning rent ut sagt fånigt. Dessutom påverkas inte efterfrågan av strängare regelverk. Det är den samlade snuskonsumtionen på Åland och i Finland ett tydligt tecken på. Det snusas mer än någonsin trots att vanligt snus inte har fått säljas på åratal i butikerna.
I slutändan handlar frågan även om vad politikerna tror på. Om de tror på att individen själv kan bestämma över sitt liv och sitt eget bästa eller om de tillhör skaran av politiker som tror att man måste reglera och förbjuda.
För de två partier som betecknar sig som borgerliga och som ingår i den åländska regeringen torde frågan vara rätt självklar. Om de sedan har mod och styrka att verkligen stå upp och visa att de tror på individen återstår dock att se.
Det är värt att poängtera att vitt snus inte är bra för någon. Men vi lever i en värld där snuset är en del av vår vardag och vår kultur. Vi vet att ett minskat tobaksanvändande kan nås genom att se nyktert på frågan. Alternativa nikotinprodukter kan vara ett centralt verktyg för minskad rökning, det visar erfarenheter från övriga Norden.
Samtidigt måste man som politiker i alla regleringsfrågor även ställa sig frågan om hur långt man är villig att begränsa medborgarnas möjligheter till fria val – även när det gäller skadliga beteenden. För det handlar i grund och botten om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi leva i ett samhälle där politiker bestämmer vad som är bäst för individen, eller där vi litar på att människor kan fatta egna beslut?
Daniel Dahlén
