Det var mycket hemlighetsmakeri kring Olena Zelenskas besök på Åland. Som reporter blev man inledningsvis ackrediterad utan att veta till vad. Den tekniska utrustningen som skulle tas med till presskonferensen skulle redogöras för. Reporterns och fotografens personsignum skulle granskas av Zelenskas stab. Så långt kan man förstå att det behövs säkerhetsåtgärder med tanke på situationen i Ukraina.

Men sedan kommer det som skaver. Media får ställa en fråga var, och den frågan ska skickas på förhand och godkännas av någon i Kiev.

Där borde lagtinget ha sagt stopp, med tanke på att lagtinget representerar och värnar vår demokrati.

Pressen ska inte styras eller tystas. Det här är inte Ukraina, det här är Åland. Här kan man inte säga åt media vad den får eller inte får fråga. Frågan är fri, och man kan alltid välja att inte svara.

Om man ser på pressfrihetsindexet för Ukraina är den inte bra eller ens tillfredsställande. Enligt Reportrar utan gränser är situationen klassad som problematisk. Och det var situationen redan före kriget. År 2020 låg Ukraina på 96:e plats av 180 möjliga globalt. 2023 79:e plats och 2024 61:e plats.

Finland ligger för närvarande på plats fem, bara Norge, Danmark Sverige och Nederländerna är före oss. Och de senaste tio åren har Finland varit stadigt i topp-5, ibland på första plats. Indexet mäter mediefrihet baserat på bland annat oberoende, självcensur och transparens.

Så att komma hit och bestämma vilka frågor media får ställa, det är inte acceptabelt. Och att lagtinget medverkar till det, det är ett hot mot demokratin på Åland.

Det är fint att Olena Zelenska besöker Åland och tackar för de omdebatterade tre miljonerna euro till sin fond. Men för att känna förtroende för att pengarna används till rätt ändamål, behöver vi få se att Ukraina följer viktiga demokratiska principer.

Även om vi på Åland känner oss smickrade av att få ta del av glittret kring presidentparet Zelenskyj, ska vi inte rucka på våra egna principer.