Ledare
Arsim Zekaj är ny ordförande för Ålands socialdemokrater. Vad kommer det att innebära för S – i vilken riktning vill den nya ledaren ta sitt parti?S
Daniel Eriksson
Vart tar Socialdemokraterna
vägen under Zekaj?
Efter 16 år som Socialdemokraternas ordförande och ojämförbart starkaste kraft lämnade Camilla Gunell i lördags över ordförandeklubban till Arsim Zekaj. En era avslutades, en ny tar sin början. Men vad betyder skiftet för S?
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Under Camilla Gunells tydliga hand har Socialdemokraterna varit ett parti som regeringsbildare gärna lutat sig mot. Både S-politiker och samarbetspartier har ofta förklarat att en överenskommelse med Socialdemokraterna har varit ett avtal att lita på. Därför har det också blivit flera omgångar i landskapsregeringen med den mellan 2011 och 2015, där Gunell ”fick” lantrådsposten av Centern, som den mest prominenta.
Utan utmaningar har dock inte Gunell varit, tvärtom har det behövts en del balanserande. På det borgerliga Åland har balansakten ofta handlat om vad partiet klarar av att acceptera, inte minst under de perioder då trycket på en tydligare vänsterprofil varit hårdare.
Nu träder partiet in i en ny tidsålder under Arsim Zekaj. Relativt ny både på Åland och i åländsk politik har han gjort något av en raketkarriär i ett parti där tillväxten i toppen inte varit speciellt stark. Så när Zekaj tog plats i regeringen Sjögren på den tunga posten som social- och hälsovårdsminister var det ett tydligt tecken på att han var kronprisen som skulle ta över. Och så blev det.
Men vad betyder det för S med den nye partiledaren? Blir det en omläggning av politiken, en vänstersväng, eller kör man på i samma spår?
Slaget om makten i nästa val kan mycket väl stå mellan S och Ob, inte för att något av partierna lär vinna lantrådsposten, utan för att de kommer att tävla om att vara regeringspartner till nästa regeringsbildare.
Jonas Bladh
Mest troligt är att Arsim Zekaj håller kursen. Åtminstone resten av mandatperioden. Camilla Gunell fortsätter som infrastrukturminister och kommer även fortsättningsvis vara en framträdande profil för partiet, vilket torde vara en garanti för att lagda kort ligger fram till nästa val.
Det ger också både utmaningar och möjligheter för den nye ordföranden. Utmaningar för att ledarskapet kan bli otydligt med Gunell på en fortsatt stark och publik position, möjligheter för att det ger Zekaj chansen att bygga sin position under återstående mandatperiod.
Politiskt återstår att se hur Socialdemokraterna under Arsim Zekaj utvecklas. Han är fostrad i det svenska systerpartiet under Göran Persson- och Stefan Löfven-erorna. Det i ett parti som tydligt navigerade mot den politiska mitten, och ofta sökte samarbete åt höger hellre än mot vänstern.
Med tanke på att Arsim Zekaj som minister varit ansvarig för sjukvården, där ÅHS hittills varit den del av landskapsapparaten som drabbats hårdast av inbesparingar, finns skäl att tro att Socialdemokraterna kommer hålla sig till mitten också under den nye ordföranden.
Å andra sidan finns det utmanare från vänster som S måste ta hänsyn till för att inte tappa väljare. Mogens Lindéns enmansparti kanske inte är den stora utmanaren, men Hållbart initativs tydliga vänstersväng de senaste åren kommer bli en utmaning. I det senaste valet tog Socialdemokraterna röster från HI, kanske måste vänsterprofilen stärkas för att behålla dem 2027.
En sak vi med säkerhet kan förvänta oss av den nye S-ledaren är att profilen på partiet kommer att stärkas. Arsim Zekaj är duktig på att skryta om den egna politiken i både media och sociala medier.
Det kommer att behövas. Zekajs första och tydligaste löfte som ny ordförande är att ”vara en nagel i ögat på varje populistiskt utspel, men göra det sakligt, envist och kompromisslöst”. Udden i det uttalandet får man gissa riktar sig mot Obunden samling som redan varit en måltavla (vilket också varit besvarat) för både kritik och irritation från S.
Att Zekaj pekar ut populism som ”huvudfiende” för S är också politiskt riktigt. Slaget om makten i nästa val kan mycket väl stå mellan S och Ob, inte för att något av partierna lär vinna lantrådsposten, utan för att de kommer att tävla om att vara regeringspartner till nästa regeringsbildare.
En stor utmaning för den nye S-ledaren blir också att försvara den ekonomiska saneringspolitik som landskapsregeringen aviserat ska dominera politiken under de kommande åren. Redan har traditionella hjärteområden för S drabbats, och fler riskerar få se sparkrav. Klarar Zekaj en eventuell svekdebatt efter löften om ekonomisk rättvisa?