Tredagarsmötet i Rom om biologisk mångfald som nyss avslutats låg efter redan från början. Det skulle avhandla viktiga frågor som inte blev klara i november.
I grunden ligger överenskommelsen från 2022 om att länderna ska skydda 30 procent av land- och havsområdena fram till 2030. Men det har saknats gemensamma regler och riktlinjer för hur det ska genomföras och finansieras.
Att länderna har enats om en plan för finansiering är centralt för det fortsatta arbetet med att skydda biologisk mångfald, säger Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.
Användning av bekämpningsmedel
Bland annat har det fattats beslut om hur länderna ska mobilisera medel för att nå målen i tidigare beslutade ramverk. De har också enats om en process för att genomföra tidigare satta mål och vad det är som ska mätas.
Det är 28 obligatoriska indikatorer som ska rapporteras och en rad frivilliga. Det handlar om bland annat rödlistade arter, genetisk mångfald och användning av bekämpningsmedel, säger Malte Timpte, handläggare internationella enheten på Naturvårdsverket som var på plats i Rom.
Men glädjen till trots återstår mycket arbete, bland annat exakt var pengarna ska komma från och till vilka de ska gå.
Ingen plan från Sverige
Länderna behöver också konkretisera vad de ska göra på hemmaplan. Flera månader efter deadline är det fortfarande bara cirka 35 procent av länderna som lämnat in sina handlingsplaner – Sverige är inte ett av dem.
Hur länderna ska jobba med att skydda natur och vatten skiljer sig väldigt mycket åt beroende på naturtyper och förutsättningar, alla behöver formulera vad de ska göra, säger Linnér.
Han påpekar att beslut som fattas vid COP-mötet fungerar som en katalysator för att vi ska komma vidare i klimatarbetet och med att skydda den biologiska mångfalden.
Arbetet måste nu ske lokalt, i företag, i städer och inom jordbruk och inte minst hos oss konsumenter. Internationella samarbeten ger en plattform men de kan inte själva lösa krisen, säger Linnér.
Mötet har inte minst en symbolisk innebörd. Att världens länder kan komma överens i en tid som präglas av stora geopolitiska utmaningar är avgörande.
Det är en stor glädje och lättnad över att vi fortfarande kan enas om saker i en global kontext, säger Malte Timpte.
