Den 30-åriga svenskan tog VM-brons – hennes första individuella mästerskapsmedalj i ett distanslopp – efter en spurtstrid mot landslagskompisen Frida Karlsson och norskan Heidi Weng.
Ändå kunde inte Jonna Sundling vara odelat lycklig.
Jag är väldigt glad över min första medalj i ett distanslopp, och jag är jätteglad för Ebbas skull, säger Sundling.
Men jag har också andra känslor. Jag är väldigt ledsen för Heidis skull, eftersom hon ramlade över mig.
Skrek ut sin ilska
Sundling hade skaffat sig perfekt slagläge i loppet när allt sket sig. Precis före sista varvningen tappade hon fästet i en kurva och föll. Hon drog med sig norskan Weng och duon fick se Ebba Andersson och Therese Johaug segla i väg mot en tvekamp om guldet (som Andersson vann).
Weng, femma till slut, skrek ut sin ilska vid målgången – till synes i riktning mot Sundling. Men norskan säger att hon inte hyser något agg mot svenskan.
Nej, jag var mest förbannad på mig själv. Jag önskade bara att människohjärnan hade kunnat fungera så att den hade fått mig att hoppa över henne, säger Weng.
Flydde journalisterna
Sundling och Weng pratade ut efter loppet. Väl i den så kallade mixade zonen klarade dock Sundling bara av ett par intervjuer innan hon lämnade platsen.
Jag behövde bara lite utrymme och tid för mig själv för att andas. Det är mycket känslor nu, blandade känslor, säger Sundling med glansiga ögon.
Jag ville verkligen inte vara i vägen för henne och jag ville ingenting illa. Det hör väl till att det händer sådana här grejer, men det är skit när det händer en själv.
