Så var dagen kommen, när Donald Trump svärs in som president. Ett faktum som jag reagerar på med lika delar vag oro och trött håglöshet. För åtta år sedan, när Donald Trump blev president första gången, var jag mer engagerad. Under lång tid läste jag då allt jag kom över om honom, från tweets till krönikor och böcker. Nu orkar jag knappt följa nyheterna.

Men det finns annat som jag orkar läsa om! Den indiska festivalen Maha Khumb Mela, till exempel. Enligt en artikel i Dagens Nyheter väntas den besökas av 400 miljoner människor under sex veckors tid. Målet för vallfärden är att bada på en plats där heliga floder sammanflödar. Den 29 januari väntas en toppnotering i antalet badande personer: mer än 50 miljoner.

50 miljoner människor som vill ta sig ett dopp på samma plats, samma dag? Det är helt omöjligt att föreställa sig.

Jag försöker fundera. Vilken är den största folksamling jag varit med om? Antagligen någon konsert. Men man får ta en sådan folkmassa tusen gånger för att komma upp till 50 miljoner. Så jag gissar att det blir trångt.

145.000 toaletter har placerats ut i den tillfälliga stad som rests på flodbanken, enligt DN. Om det kommer 50 miljoner människor på en dag blir det 344 personer per toalett. Jag gissar att det blir köer.

Själv rör jag mig längs rätt ödsliga gator så är års. Jag menar, går det ens att hitta köer och trängsel på Åland i mitten av januari?

Tja, vi har ju kön till sjöfrukosten på Eckerös 8-tur på lördagsmorgnarna. Den kan kännas rätt lång. Och så har vi den varma bubbelpoolen i Mariebad. Där skulle det kunna hända att det blir så trångt att man oavsiktligt snuddar vid någon annan person. I övrigt: ordentligt med luft runt omkring en.

Jag vet förresten en annan person som funderar mycket på storleken på folksamlingar i dag. Donald Trump! Men det orkar jag knappt tänka på.