Snart är det jul och allt vad det innebär med mycket mat, trevligt umgänge och klappar till stora och små.

Allt är pyntat och fint både på ut- och insida. Nu är det så att med en hund som heter Harry har vi i år valt lite mindre mängd julpynt än tidigare. Jultomtarna som brukar stå på golvet har reducerats till tre och allt annat julpynt hänger vi så högt som möjligt.

Undrar ni varför så kan jag bara säga att allt julpynt skulle vara flisat i små atomer annars. Harry gillar tydligen tomma ytor utan något extra på. Allt från smörknivar till diskborstar och saltkar har han plockat bort efter hand så nu får vi klara oss utan alltför mycket julpynt. Men man kan ju pynta ute i stället, utanför hundgården då. Eller så spikar man upp sakerna på väggen.

I år har jag lyckats med att binda en riktigt stor krans som hänger utomhus på väggen, jag har klätt en julbock med granris och satt ljusslingor i hornen, dessutom har den sällskap av en inköpt granristomte. Nu är det bara julträdet som fattas och som ska lysa upp i mörkret. Sedan blir det jul oavsett om man städat i alla vrår och köksskåp eller inte. Jag ser fram emot julen, det har jag alltid gjort. Med åren har firandet ändrats eftersom generation efter generation gått bort. Så trots att man är glad över att få fira julen tillsammans med glada barn och vuxna går ändå tankarna även till de som inte finns med längre.

Månen vandrar sin tysta ban

ljusen glimmar i julegran.

Tomten med sin släde far,

runt jorden honom renarna drar.

I skorsten efter skorsten klappar åker ner

och ingen är det som honom ser.

Nu är det julekväll

och frågan är, har du varit snäll?

Om inte kanske tomten åker förbi

och då blir det ingen julmagi.

Önskar er alla en jul i frid

men glöm ej de ensamma i juletid.