På förekommen anledning har jag funderat lite på det där med handelstullar. Det är ett ord som vi kommer att få höra en del framöver, vad det verkar. Glad blir man inte, snarare kniper det lite i magen när ordet yttras. Men jag tänker att man kanske kan överföra det till sin hemmamiljö. Eftersom det är helt omöjligt att påverka de stora, läskiga handelstullarna (och de stora, läskiga som vill införa dem) så får man ta chansen att påverka där man kan. Jag funderar därför på att införa egna handelstullar.

När det gäller tullar så har jag redan infört handelstullar gentemot katten. Eller ja, alltså, katten får inte föra in något till husets ägare. Där är tullmuren enormt hög. Men vi tvåbenta får exportera viss mat till katten. Så länge maten består av torra små matbitar och brun sörja i påse så är det fri handel. Allt annat är det dock stopp för. Förutom små ostbitar, de släpps också igenom tullen. Och vatten.

Jag funderar också på att införa handelstullar mot barnen. Jag skulle inte gå så långt som att säga att barnen har behandlat mig väldigt dåligt, men jag tycker nog ändå att deras motprestationer kunde förbättras.

Jag har uttalat vissa små hot och jag förmodar att barnen har börjat fundera på hur de ska agera om tullarna införs. Rimligen vänder de sig till andra källor då, ett frihandelsavtal med farmor och farfar är inte alls långt borta, skulle jag tro.

Nej, det hjälper nog inte att bygga några tullmurar, är det något barnen är bra på så är det att säkra nya handelsavtal när de gamla stängs.

Jag får nog nöja mig med att ha satt katten på undantag och se mellan ögonen när barnen ger henne extra godisbitar.