Snälla medtrafikanter, nu när det är höst och dimman kan ligga tät och rutorna är immiga, ta det lite lugnt i trafiken.

Man kan se till att man torkat bort imman så man ser om det kommer någon bil. En morgon på väg till jobbet fick jag nästan en hel buss i famnen på grund av att chauffören först och främst inte stannade vid väjningsplikt och sedan hade alla rutor immiga.

Jag betackar mig dessa händelser i framtiden för det skulle inte vara speciellt roligt att få en tung buss in i förarsidan. Troligen skulle det gå väldigt illa. Inte för bussen men för mig.

Jag blev både arg och chockad och uttalade några väl valda ord medan jag skakade i hela kroppen. Tänkte nästan att jag skulle följa efter bussen och stanna chauffören och fråga om han alls visste vad han gjorde. Bussen var tom så inga passagerare skulle kommit till skada om olyckan varit framme.

Även övriga trafikanter kan tänka på att en olycka händer så lätt. Är man okoncentrerad, trött eller har ögonen på något annat hinner bilen rulla många meter.

Dessutom behöver man inte köra som om man var på utryckning. 90 betyder inte att man ska köra minst 90. Tyvärr verkar det vara många som tror det. Vi bor vid en 90-väg och jag kan med säkerhet säga att det oftast inte går bara i 90 förbi oss. Samtidigt går det en hel del rådjur över vägen vid oss. Risken för att köra på rådjur är därför stor.

Nu är jag väldigt tacksam över att det finns en gång- och cykelbana där man känner sig någorlunda säker. Men om olyckan är framme är diket mellan vägen och gångbanan inte speciellt djupt så vill det sig illa så kan man vara oskyddad även på en gångbana.

Nu ska jag inte vara så negativ. Trots allt kör väl de flesta helt okej. Men ju äldre man blir desto räddare blir man om sitt eget och familjens skinn.