Säg den som inte känner ett sting av oro över världsläget just nu. Upplever vi 1930-talet åter eller är det en överdrift? Paralleller finns det i alla fall. Det jag mest undrar är när och varför skiftningen skedde där tolerans och omtanke är något som ska föraktas och bör bekämpas.

Fascism börjar aldrig med förintelse. Vägen dit är kantad av betydligt mer oskyldiga små steg. Enligt bland annat den italienske författaren Umberto Eco, som växte upp under den italienska fascismen, börjar allt med att påvisa vad som är fel i samhället. Sedan etablerar sig dessa politiker som förnuftets röst, de som står för trygga, traditionella värderingar när samhället fortfarande var välfungerande och begripligt.

Man vädjar till en frustrerad medelklass, till alla som lider av ekonomisk kris eller känslor av politisk förnedring. Samtidigt utpekas syndabockar: kanske invandrare, judar eller HBTQ-personer. Stegvis inskränker man deras rättigheter. När det blivit norm börjar man inskränka allas rättigheter, men märk väl: aldrig de egna rättigheterna. Det sista steget i kedjan är deportationer och massmord.

Skeendena är svåra att upptäcka då man är mitt i dem. Det är lättköpta argument eftersom man lyckas sälja in det trygga och invanda och kan locka med en återgång till ett förgånget idealsamhälle.

Så vad kan man då göra? Den brittiska journalisten Carole Cadwalladr har listat 20 råd för att klara sig i tider av auktoritarism. Här följer några.

• När någon säger vem den är, tro på det. Donald Trump sade under valrörelsen vad han vill göra och har inlett i en rasande fart.
• Lyd inte i förväg. Ta reda på var du står och vad du anser är gott.
• Du har mer makt än du tror. Målet är att man ska känna sig maktlös, men det är man inte. Cadwalladr råder institutioner att bilda kriskommittéer, anlita experter och lära av folk som levt under auktoritära förhållanden.
• Sist men inte minst: sanning finns, fakta finns. Förhåll dig till den.