Allt började med ett videosamtal, jag satt i min lägenhet i Åbo när jag fick frågan om jag ville bli sportreporter för tidningen. Jag har själv utövat fler sporter än jag kan räkna, aldrig varit bäst på någon men det viktigaste är att delta som mamma sa när jag var liten.
Fotbollen längtade jag mest efter att skriva om då det är den sporten jag gått längst på. Jag kastades direkt in i en intervju med en IFK–spelare. Jag har aldrig varit så nervös, men det var en sådan skön känsla efteråt när jag förstod att det inte var så farligt. Efter den intervjun blev jag aldrig lika nervös igen, allt flöt på bra efter det.
Under min tid här har jag lärt mig mycket. Till exempel att backen på en bil kan sitta på olika ställen, den behöver inte vara längst bak utan den kan sitta där ettan vanligtvis är. Det lärde jag mig när jag körde in i muren utanför jobbet.
Jag har också lärt mig att en god sangria uppskattas på personalfester. Och om man har roliga kollegor går arbetsdagarna väldigt fort.
Det bästa med jobbet har varit att ingen dag är den andra lik. Förutom mina lunchlådor som har sett ganska identiska ut. Jag har blandat tacopaj, tacogratäng och tacos, mer variation än det behövs inte.
Om någon vecka blir det avfärd för hela familjen till Åbo, jag har ju självklart tagit hem mina fina blommor med bil, de fick inte dö över sommaren.
Jag längtar mycket tillbaka till Åbo, fast jag har haft en idyllisk sommar på Åland är det alltid lika skönt att komma hem.
Jag har fyra mål kvar att checka av innan jag beger mig någon annanstans. Det första är att åka på utbyte, efter det väntar en kandidatexamen. Min magisterexamen är ett lika stort mål. Men det jag längtar absolut mest efter går faktiskt att köpa för pengar. Nämligen en nakenkatt, kanske ni får läsa om katten nästa sommar.
Nu tackar jag för mig med min sista glugg.
