Året var 2001 då Erik Rudels klev i land på Åland med sitt flyttlass. Även om den dåvarande kärleken var en stor orsak till att han flyttade hade han redan innan dess blivit en van Ålandsresenär. Ett par år innan flytten hade han gått ut utbildningen som i dag heter Outdoor Academy, där en av klasskamraterna var från Åland.

– Jag och Jan Kankkonen blev genast goda vänner och började även jobba ihop. Så jag hade spenderat mycket tid här redan innan jag flyttade hit.

Paddelboden föddes

De två klasskamraterna började sin gemensamma resa med att starta upp en högrepsbana i Eckerö. Där fokuserade de på att ta emot grupper av alla dess slag. Men när två kreativa personer slår sig ihop slutar idéerna sällan flöda, och strax föddes även Paddelboden. Denna gång tillsammans med Leif Höglund. Paddelboden är ett företag i Mariehamn som bland annat hyr ut kajaker, och i dag även SUP-brädor.

– Det är alltid kajakerna som varit själva grejen med Paddelboden. Både för uthyrning, men även för att hålla kurser och guidade turer. Vi har även SUP-brädorna i sortimenten, och min sambo har bland annat hållit SUP-yogalektioner.

I dag har Paddelboden även en sidogren med kajakimporter från Wales.

– Det gäller väldigt specifika kajaker som vi importerar. Du köper en viss modell som du sedan kan modifiera efter eget tycke och smak. Du väljer helt enkelt utseendet på den själv. Det är väldigt roligt att hålla på med detta, att hjälpa kunderna få sin drömkajak.

Drömmar vid lägerelden

Även om Eriks vardag till största del ägnas åt det mesta som har med livet i naturen att göra, så var det inte alltid en självklarhet att hela hans yrkesmässiga karriär skulle basera sig på friluftsliv. Egentligen kan man kalla det lite av en slump, och mycket tack vare en klasskompis från gymnasiet.

– I gymnasiet träffade jag Niklas Ulfstedt, och vi synkade direkt. Han hade gått ett friluftsår i Danmark, och kändes världsvan och kunnig. En dag körde vi till en finsk nationalpark där vi tältade över natten, och det var vid den lägerelden som vi bestämde yrken.

Erik skrattar åt minnet då han var fylld av iver inför framtiden.

– Jag hade svampplockande föräldrar som liten, och har alltid haft tillgång till egen båt. Det är i stora drag min koppling till friluftsliv innan det här äventyret. Så någon friluftsmänniska var jag inte under min uppväxt.

Men det fanns ett allvar i planerna som lagts, och båda vännerna höll sig till lägereldsplanen.

– Efter militärtjänstgöringen sökte jag in till det som i dag heter Outdoor Academy. Niklas och jag gick visserligen olika skolor, men med samma inriktning och mål.

30 år senare livnär sig bägge fortfarande på friluftsliv.

Hittat sin plats

I Finland är vildmarks- och naturguide en skyddad yrkestitel, vilket är en fördel enligt Erik. Sedan Erik gått ut Outdoor Academy har friluftslivet i olika bemärkelser varit hans jobb.

– I slutet på andra året av utbildningen var jag med till Åland för att hålla en kurs. Jag insåg ganska snabbt att jag har en gåva för att lära ut, att få folk att förstå saker. Jag hade även en rätt bred teknisk kompetens när jag gick ut skolan, och jag kunde förklara det för andra.

Att hitta sin roll som lärare föll Erik väldigt naturligt.

– Jag vill lära och hjälpa mina studerande att hitta sin egen ledar- och guideperson. Och vara vid deras sida när de samlar på sig sina tekniska kunskaper och sin naturkännedom.

På den vägen blev Erik kvar vid skolan, men som lärare i stället. Enligt honom handlar det mesta om att förstå väder, vind och olika miljöer för att säkert kunna röra sig även utanför väl utmärkta vandringsleder.

– Jag får ofta frågan om jag tror att mina studerande eller gäster förstår riskerna de utsätter sig för i vissa miljöer. Jag ser det som mitt ansvar att översätta det här till hur de rör sig säkert i stället. Allt handlar om kunskap.

Outdoor Academy har blivit mer än en arbetsplats för Erik. De äventyrslystna studerande som kliver in i hans undervisningsgrupp sin första dag tar han under sina vingar, och känner stolthet i allt de lär sig.

– Jag går i gång på att hjälpa någon göra något coolt för sig själv, att utmana sig och våga – och sedan lyckas. Det känns coolt att jag kan livnära mig på det här.

Utbildningens koncept innebär att de studerande efter avslutad utbildning kan komma tillbaka som volontärer för nya klasser, något många gör.

– Jag är stolt över det, det visar att det vi byggt upp ger värde för de studerande. Och att vi faktiskt sysselsätter folk i vad som ses som en icke-bransch. De senaste kullarna har bland annat hamnat i Norge, Sverige och på Island. Vissa längs med fjällkedjan, andra i skärgården.

Skolåret, som styrs av årstiderna, bjuder på en lång variation av upplevelser och utmaningar, något som faller Erik väl i smaken. Bland annat innebär hösten ett besök till Lofoten, något Erik refererar till som höjdpunkten av upplevelser vad gäller paddling.5– På sensommaren rör vi oss på vattnet, för att i november-december fokusera på långfärdsskridskoåkning. I januari beger vi oss till Syöte nationalpark, den kallaste platsen i Finland. Det är ju lite speciell att ha sovit ute i -42 grader. Och därefter är det fjällen som gäller, med allt vad det innebär.

Det oregelbundna arbetet med mycket resande har dock inneburit att ett flertal personer i Eriks närhet har fått ha både tålamod och ge av sin egen tid för att livet hemma ska kunna rulla på under tiden.

– Det är många som ska ha ett stort tack för att de har fått flexa för att mitt liv ser ut som det gör.

Renoverar  segelbåten

Även utanför arbetstimmarna är det på ett eller annat sätt äventyr i naturen som Erik söker sig till. För fem år sedan blev han och sambon Carolin Georges ägare till en segelbåt som de en dag hoppas kan bli deras permanenta hem. I alla fall delvis.

– Jag är stolt över det köpet. Det var något vi faktiskt gjorde i stället för att bara prata om att göra. När jag ser tillbaka på saker jag är stolt över i mitt liv så är det just de gångerna när jag faktiskt inte bara tänkt på något, utan faktiskt gjort det också.

Segelbåten har fått många timmar av kärlek av Erik, och ännu fler är kvar att ge. Ett flertal renoveringar har gjorts, och ännu mer kvarstår. Men att det är mycket jobb med båten skrämmer inte Erik. Tvärtom ser han fram emot att se vad han kan åstadkomma med egna händer och enkla medel. Och med hjälp av kunniga vänner som delar med sig av värdefulla råd. Han pratar gott om det stålbåtscommunity han blivit en del av, och den hjälp och det stöd som han får därifrån.

Segelbåten har potential att segla långt, väldigt långt. En dröm är att segla nordvästpassagen, till Alaska via Grönland och norr om Kanada. Även om det aldrig blir av vill jag ändå kunna säga att vi har rustat upp en båt som kan göra det. Bara det är ju lite coolt.

Erik sträcker på sig i fåtöljen medan tonen i hans röst får en klar stolthet i sig.

– I somras seglade vi till bland annat Sankt Anna. Vi seglade runt i sex veckor i sträck, det var verkligen en milsten att få till det. Till och med min tonårsdotter fick vi med oss i några veckor.

En riktning framåt

Vad framtiden för med sig är Erik väldigt nöjd med att inte veta. Han har inte några konkreta planer, även om en riktning framåt finns.

– Om fem år bor vi nog inte kvar permanent på Åland. Kanske vi bor ombord på vår båt och således kan bo var vi vill.

Han rycker på axlarna. Ett tindrande förväntansfullt leende sprider sig över ansiktet.

– Jag kommer nog i alla fall att fortsätta fixa på båten, tillsammans med Carolin och goda vänner som hjälper till och lär oss saker. Kanske den om några år är i ett sånt skick att man vågar sig ut på Atlanten.

Att hjälpa föräldrarna ta hand om sin gård i Dragsfjärd står även på listan över möjliga framtidsplaner.

– Kanske flyttar vi in på gården där och rustar på den när vi inte bor i båten.

Erik rycker lättsamt på axlarna medan han ler brett.

– Jag har mycket planer och mycket idéer. Och alldeles för lite tid.