Pias positiva och inbjudande energi värmer ikapp med sensommarsolen som lyser över hennes altan i Dalkarby, Jomala. I bakgrunden hörs det porlande ljudet från poolen. Pia gillar att ordna poolfester, men det är även här hon hittar lugnet och samlar energi från sitt hektiska arbetsschema.

– Jag älskar att fixa med blommorna här. Att göra det fint och sedan pyssla om dem är lugnande.

Seglade projektet i hamn

Just lugn och ro är nämligen något Pia ska fokusera på nu under hösten. Inom kort kommer hon avsluta sitt arbete som projektledare för Tall Ships Races (TSR). Ett enormt maskineri där hon haft en ledande roll i att driva evenemanget i hamn.

– Det började redan år 2021 när TSR skulle ha ordnats här. Jag fick då förfrågan av dåvarande projektledaren om att bygga upp ett eventområde. Men då hon blev sjuk fick jag överta hela projektledarskapet. På grund av pandemin ställdes TSR in väldigt sent den gången, men vi hade ju redan bokat upp allt. Alla försäljare var redo, och de få fartyg som fick komma hit var på väg. Så vi genomförde det mindre eventet Sail Åland då i stället.

Sail Åland blev en bra inkörsport för Pia, för strax därefter kom beslutet att Åland får anordna TSR år 2024 i stället.

– Då satte arbetet i gång ordentligt. Det har varit ett två år långt projekt som har varit enormt.

På resan mot TSR har Pia även haft med sig en stor projektorganisation och under själva eventet hela 250 volontärer.

– Det var så fantastiskt fint att se alla människor som ställde upp och jobbade som volontärer för att få ihop det här. Vi ville skapa en folkfest, och det blev verkligen så otroligt lyckat. Det blev en folkfest med hjärtat på rätt ställe, och med något för alla.

Pia ser märkbart berörd ut, till och med stolt.

– Jag är väldigt tacksam och glad att jag fick den här möjligheten. Det har varit väldigt, väldigt roligt att jobba med TSR. Alla nya erfarenheter och kontakter jag fått har gett mig så mycket, säger hon.

Fortfarande återstår det lite arbete med att montera ner projektkontor och skriva slutrapporter. Sedan tänker Pia sänka tempot ordentligt ett tag.

– TSR gjorde jag samtidigt som jag jobbade som lärare och studerade pedagogik. Så jag har verkligen jobbat massor, och mer därtill, väldigt länge nu. Det är inte sunt i längden, så därför ska jag tagga ner nu.

Pia är dock mån om att understryka vikten av all stöttning hon fått hemifrån för att få dessa intensiva jobbperioder att gå ihop. Ett varmt leende växer fram.

– Min man har haft middagen klar på bordet varje dag då jag kommit hem. Det är sånt som gör att man får ihop det, och orkar.

Vågade testa något nytt

I samband med att arbetet med TSR startade hamnade Pia även in på en för henne helt ny bana, nämligen läraryrket. Eftersom hon inte gör saker halvdant, passade hon även på att i samma veva studera 60 studiepoäng pedagogik för att bli behörig.

– Det blir ju lite dåligt med fritid då, skrattar Pia samtidigt som hon viftar bort tanken med handen.

Att läraryrket skulle föra med sig så mycket positivt var Pia dock inte förberedd på.

– När biträdande rektorn berättade att Handels behövde en lärare i marknadsföring, kundservice och projektarbete bestämde jag mig för att tacka ja. Det var inte vad jag hade tänkt mig att jag skulle göra, men det är verkligen så roligt.

För Pia är den största belöningen att se de studerande engagera sig i ämnena och utvecklas.

– Min styrka är att jag har så mycket arbetslivserfarenhet, inte bara det teoretiska. Att kunna ge mycket praktiska exempel och dela med mig av hur det vi läser om faktiskt fungerar i praktiken märker jag att eleverna verkligen tar till sig av och gillar.

Om läraryrket är Pias för alltid-jobb har hon dock inte listat ut än.

– Men just nu tycker jag det är väldigt roligt!

Tog ett beslut

Det är inte bara mycket jobb som följt Pia under de senaste två åren. Under hösten 2022 upptäcktes en knöl i Pias ena bröst. När det fastställdes att det var bröstcancer och Pia skulle genomgå både operation, cellgifter och strålning tog hon ett beslut.

– Jag valde att leva så mycket som vanligt som det bara går under min behandlingstid. Så jag fortsatte att jobba.

Under ett drygt halvår pågick tuffa behandlingar för att få bort cancern. Även om det stundvis var otroligt tufft var Pia starkt fokuserad på att låta vardagen fortsätta.

– Självklart var det tungt, och längs vägen kom flera tunga besked som var tuffa att ta in. Som när vi fick reda på att det var cancer och att det skulle bli operation, för då insåg man att det var allvarligt. Sedan kom beskedet att det var en aggressiv sort. Och man måste få vara ledsen och man måste få gråta. Men jag bestämde mig tidigt för att jag skulle tillåta mig själv att vara ledsen en dag då jag fick tråkiga besked. När jag vaknade nästa dag bestämde jag mig för att gå framåt och göra det bästa av den dagen – och nästa.

Pia ser ut över det glimrande vattnet i poolen.

– Jag vet inte om det med facit i handen var det rätta att jobba. Men jag är övertygad om att det var det som fick mig att ta mig igenom eländet.

Cellgifterna tog hårt på Pias kropp, och efter varje dos följde några dagar då hon var utslagen i sängen. Men så fort hon kände att energin började återvända klev hon upp och åkte på jobb igen.

– I och med att jag var projektledare för TSR kunde jag styra jobbet så att jag hade en paus de dagar jag behövde vila. Samma med lärarjobbet, jag kunde planera in lektioner så allt gick ihop. Men det var ju mycket jobb som skulle tas igen efter dagarna i sängen.

Att Pia fortsatte att gå till skolan och hålla lektioner, trots att håret på huvudet och ögonbrynen hade ramlat av, tror hon hade en positiv effekt på eleverna.

– Jag tror att det är bra att avdramatisera sjukdomstiden, speciellt när man jobbar med ungdomar. Inte förminska allvaret i det, absolut inte. Men att inte göra det så stort och dramatiskt, utan visa att sjukdom kan vara en del av livet och ibland får man kämpa lite extra.

Målmedveten och nyfiken

Pia går nu på regelbundna kontroller för att följa upp att cancern som hon besegrade faktiskt håller sig borta. Och varje gång det kommer ett svar som visar att så är fallet, drar Pia en djup suck av lättnad.

– Jag är så tacksam över allt här i livet. För min familj, mina fantastiska barn, min syster med familj som hjälpt mig så mycket, mina föräldrar, släkt och vänner och att få bo på Åland. Och allt roligt jobb jag får göra.

Pia är även väldigt mån om att skapa det liv hon vill ha, och tummar inte på sin egen lycka.

– Det är så viktigt att man är nyfiken på livet, även fast man blir äldre. Att man aldrig stannar av och bara nöjer sig. Jag vill ha roligt i livet, även när jag jobbar.

Att hon bär på en rejäl dos envishet och jäklar anamma undgår ingen som har förmånen att umgås med Pia.

– När jag väl bestämt mig för att göra något är jag väldigt målmedveten. Jag strukturerar upp allt, vare sig det är arbetsrelaterat eller en packningslista. Och jag är bra på att pusha mig själv. Men framförallt, jag gillar att jobba. Jag tycker att det jag gör är väldigt kul!

Gör själen gott

I höst ser Pia fram emot mer tid för vänner och motion, gärna samtidigt. Hon beskriver sig som en glad vardagsmotionär som inte är expert på nåt, men gillar det mesta.

– Jag tar gärna en lång promenad med en god vän. Att gå långt och prata är väldigt trevligt. Men jag tar även cykeln längs med landsvägarna eller går på ett corepass på gymmet.

Just tid med vänner är något hon längtar extra mycket efter. Att jobba i det tempo hon gjort så länge har kostat henne i förlorad tid med nära och kära. Något hon nu tänker ta igen ordentligt.

– Det är så viktigt att ha ett rikt socialt liv. När man får sitta ner med vänner och äta gott och skratta, ja man mår ju bra i flera dagar i efter det.

Vad framtiden för med sig är hon oviss om, men hon hoppas att den kommer ge tid för resor, att hälsa på barnen i Stockholm och att få följa barnen på deras väg genom livet – och hon är helt säker på att det är just här, på sin altan, som hon hoppas få fortsätta sitta och andas ut.