När Anne-May Pehrsson var tretton år flyttade familjen från Södersunda i Jomala till Tranvik i Sund. Hon gick i Ålands lyceum och tog realen, som det hette på den tiden.
– Jag bodde hos min syster i stan under den tiden. Sedan jobbade jag en tid på telegrafen med Toivo Hämäläinen. Jag var räknebiträde men fick också ta emot ett och annat telegram, säger Anne-May.
Sedan åkte hon till Sverige för att jobba som vårdbiträde på S:t Görans sjukhus i Stockholm.
– Det var många ålänningar som åkte till Sverige för att jobba på den tiden. Jag jobbade ett år på sjukhuset innan jag återvände. Jag hade planer på att studera till sjuksköterska eftersom vårdyrket alltid intresserat mig. Men så blev det inte, jag blev bonde i stället.
Tillsammans med maken Karl-Johan tog Anne-May över Norrgårds i Tranvik 1968.
– Gården har funnits i släkten sedan 1646, vilket är väldigt intressant.
På gården hade paret smågrisproduktion i många år tills sonen Kenneth dog.
Efter det kände Anne-May att hon ville byta spår och hon började studera till närvårdare. Då hade hon också jobbat en tid på Epione, ett boende för äldre och sjuka.
– På den tiden hette det primärskötare och inte närvårdare. Jag kände att det var viktigt att jag fick satsa på mig själv.
Efter att hon blev klar med vårdstudierna började hon jobba vid Trobergshemmet där hon var i åtta år.
Politiken intresserade
Efter Trobergshemmet vikarierade Anne-May två år som föreståndare vid Tallgården i Sund.
– Jag trivdes med att jobba med äldre människor. Jag har suttit vid många dödsbäddar och har alltid känt att det har varit viktigt för den döende att ha någon där. Den palliativa vården är väldigt viktig.
Under dessa år var även politiken ett stort intresse för Anne-May. Till en början var det kommunalpolitiken men senare blev hon även engagerad i landskapspolitiken.
– 1976 blev jag invald i kommunstyrelsen och 1980 blev jag Ålands första kvinnliga kommunfullmäktigeordförande.
Anne-May fick en ersättarplats i lagtinget, fyra år före lagtingsuppdraget. Folke Woivalin var lantråd och Ragnar Erlandsson vice lantråd.
– Jag ersatte i praktiken båda och en period var jag också ersättare för Olof Salmén.
Invald i lagtinget blev hon 2004, hon satt två perioder för Centern och tyckte att det var både intressant och lärorikt.
– Ensam kan man inte få igenom så mycket men jag är stolt över att ha fått Gesterbybacken igenom. Den kallades Anne-Mays-backen ett tag. Vi hade ett bra samarbete inom Centern och det bildades även en förening, Centerkvinnorna rf, där Mona Sundberg var den första ordföranden. Vi hade mycket aktiviteter på den tiden.
Sedan blev maken sjuk och Anne-May valde att stanna hemma och ta hand om honom.
– Sedan tog jag pension. Men fortsatte inom kommunpolitiken ännu ett tag, säger hon.
Trivs hemma i byn
I alla tider har Anne-May tyckt om att läsa och skriva. Tillsammans med systern Anna-Britt skrev hon revyer som sattes upp på Klippan.
– I dag skriver jag dagbok. Jag har haft ett innehållsrikt liv. Det har blivit många sidor där jag skrivit av mig sorger och besvärligheter. Speciellt efter sonens död behövde jag både skriva och prata av mig. Jag har också läst en hel del böcker och jag är säker på att det finns ett liv till efter detta.
Förutom att läsa har dans också varit ett stort intresse. 
– Min man Karl-Johan tyckte om att dansa och det gör också min nuvarande vän Birger. Tidigare åkte vi ofta på dans då Dansens vänner ordnade dans på olika ställen. Även då Norra Ålands pensionärer ordnar dans brukade vi åka. Men nu kan man inte ordna danser.
Varför tycker du om att dansa?
– Det är bra motion och så är det det sociala umgänget som är så trevligt och också viktigt.
Tidigare reste Anne-May också en del. Men nu trivs hon nästan bäst hemma i byn där hon bland annat bildat Tranviks hembygdsförening.
– Vi försöker rekonstruera hela byn. Bland annat har vi fått hit en kvarn av Gilbert Björklund från Bistorp i Lemland som gåva till hembygdsföreningen.Sedan har Alf Berglund hjälpt oss att rusta upp den. Ett gammaldags mjölkbord har byggts och anslagstavlor har satts upp på fyra olika ställen i byn.
Även en boulebana har byggt av hembygdsföreningen på samfälld mark.
– Den har blivit väldigt populär och det har också blivit ett sätt att umgås genom att spela boule.
Hon var även med och startade Tranvik qvinns tillsammans med systern Anna-Britt och Gyrid Hagman. Då systern gick bort kom Berit Gustafsson med.
– Vi gav ut två cd-skivor. Den ena hette ”Visor från öar och Sund” samt ”Nostalgi”. De har spelats en hel del, säger hon.
Anne-May som varit så aktiv under många år, trivs nu väldigt bra hemma på gården där hon kan pyssla på i lugn och ro.
– Det känns riktigt skönt att man inte behöver fara på möten längre. Nu kan jag göra det jag vill och har lust med för stunden, säger hon.

Nina Eriksson