På äldreboendet Tallgården i Sund har det samlats cirka 20 personer för att kura skymning tillsammans med Johan Granlund och hans berättelser från bekanta platser i Sund.
– Jag är själv hemma från Norrgårds i Finby. Där växte jag upp och känner mig fortfarande hemma där. Huset var gästhem mellan 1969 och 2001 så jag har många minnen därifrån, säger han.
Varför har du valt att komma hit i kväll?
– Jag har varit till flera andra platser och berättat om historiska platser. Före jul var jag till ett sällskap med herrar på Mariagården och i höstas var jag till Rosengård i Finström.
Johan Granlund säger att han är en glad amatör när det gäller den historiska forskningen.
– Jag tycker att det är intressant och när jag väl kommit på något jag vill veta mera om så ger jag mig inte. Jag är lite envis på det sättet.
Han har också en blogg ”Granlunds lada” med 250 artiklar av olika slag.
– Jag har haft cirka 240.000 visningar hittills. Det är folk som halkar in på bloggen när de söker på vissa ord. Men jag har fått många vänner världen runt med samma intressen som jag tack vare min blogg.
På plats för att lyssna till Johan Granlunds intressen är bland andra Ulla-Britt Dahl och Helena Selander.
– Jag är intresserad av hembygden och jag vet att Johan har många intressanta berättelser, säger Ulla-Britt Dahl.
– Jag har kommit för att lyssna på Johan för han berättar så mycket intressant, säger Helena Selander.
Historia är ett stort intresse
Johan Granlund börjar med att berätta om sig själv och om det första minne han har från hemmet i Finby.
– Jag är född i Finland och kom som treåring till Finby. Det första minnet jag har är att jag hörde tuppen gala på gården och solen sken in genom ett fönster. Det var i oktober 1951.
I skolan fick han upp ögonen för historia och det har fortsatt genom åren.
– 2010 började jag skriva på bloggen. Där samlade jag alla historier och forskningar jag haft i lådor och mappar så nu har jag allt på samma plats, säger han.
Johan Granlunds stora intresse är Bomarsundskriget.
– Det finns många namn på det kriget beroende på var man bor i världen, säger han.
Han går tillbaka till 1854 och berättar en historia om några kvinnor som skar säd på en åker.
– Det kom några fransmän och började tafsa på dem. Men då tog en av kvinnorna den breda krattan och slog dem på rumpan.
Sedan berättar han om hur de franska och engelska styrkorna tog sig fram till Sund och omringade den då inte helt klara ryska fästningen.
Johan Granholm visar bilder och berättar om de olika landstigningsplatserna som visade sig vara fyra.
– Det har pratas om tre. Men vid en närmare titt är det faktiskt fyra, säger han.
Många av de närvarande känner till de olika ställena och nickar igenkännande medan Johan Granlund visar bilder.
– Det konstiga är att det inte finns några foton sparade men däremot en del tavlor och litografier. Jag har sökt upp de olika platserna och det finns fortfarande spår av var de olika trupperna huserade.
Johanna med smöret
Johan Granlund berättar en speciell historia som även skrivits om av en doktor Cree som var med ombord på ett av fartygen som kom till Åland.
– Han skrev dagbok nästan varje dag. En av dagarna har han skrivit att det kom ombord en kvinna från Vårdö för att sälja mejeriprodukter. Det roliga är att jag hittade en födelsedagsintervju med Johanna Jansson när hon fyllde 80 år i mars 1920 där hon berättar att hon var ombord på ett av fartygen och sålde mjölkprodukter. Det måste bara vara samma människa.
Johan Granlund fortsätter med sina berättelser och sitt arbete om att få klarhet i de olika historier han hört. Bland annat om Klas Ferdinan Berggren som var tolk på den tiden.
– Det har skrivits mycket om honom i svenska tidningar eftersom han fick ta skrotet från Bomarsunds fästning helt gratis. Han frågade d’Hilliers, överbefälhavare för de franska trupperna, om han kunde få skrotet från fästningen när den föll och det fick han.
Johan Granlund berättar också om hur han fick reda på att fler olika saker från kriget i Bomarsund finns på ett museum i Frankrike.
– Vi hoppas på att vi kunde få ett kors tillbaka som den tiden fanns på Bomarsunds fästning. Men alla försök att få kontakt med museet har misslyckas. Vi får se vad som händer. Det skulle vara roligt att kunna få det och ha det på Bomarsunds besökscenter.
Johan Granlund fortsätter med sin berättelser och frågar mellan varven om besökarna orkar lyssna på mera.
– Jag har så mycket som jag kan berätta om. Men ni kanske tröttnar. Den som vill läsa mera kan gå in på min blogg, säger han men fortsätter en stund till.