Marie-Louise ”Mia” Påvals är född i Finström men när hon var sex år flyttade familjen från Godby till Mariehamn.

– Jag kände mig som Godbybo väldigt länge efter flytten, säger hon.

Mia Påvals gick i skola i Strandnäs och sedan i Ålands lyceum. Efter att hon tagit studenten jobbade hon ett år på olika ställen innan hon började studierna till socionom i Stockholm.

– Under den tiden sommarjobbade jag vid socialkansliet i Mariehamn och när jag var färdig socionom jobbade jag i stan igen. Samtidigt fick vi vårt första barn. När vi fick det andra barnet blev jag uppringd från Finströms kommun och de erbjöd mig arbete där.

När Mia Påvals andra barn var ett halvt år började hon jobba i Finström där hon sedan var ett antal år innan hon fick arbete i Sund.

– Där var jag också några år. När jag var hemma med vårt tredje barn fick jag arbete i Saltvik. Där jobbade jag 50 procent. Men efter att det blev mer arbete inom barnskyddet och inom handikappservicen kände jag att jag inte räckte till.

Mia Påvals fick jobb som socialarbetare inom Ålands omsorgsförbund, nuvarande KST, och blev tf direktör våren 2018.

– Under den tiden fick jag ett riktigt skov av min MS-sjukdom. Men kom tillbaka hösten 2020 som servicechef. Jag arbetsprövade 20 timmar i veckan men orkade inte med det. Jag bad om att få jobba 15 timmar i veckan och det gick de med på. I dag jobbar jag 40 procent och har också deltids invalidpension. Jag jobbar enbart med handikappservice.

Lärt sig leva med sjukdomen

Mia Påvals saknar arbetet med klienterna för hon säger att hon i själ och hjärta är en socialarbetare.

– Jag tycker att det är jobbigt att vara hemma och att jag inte kan eller orkar med att hjälpa andra med det jag kan. Nu börjar jag ändå acceptera min sjukdom men känner att jag samtidigt vill ha ut mer av livet, säger hon.

Mia Påvals har läst mycket om sin sjukdom genom åren och hon vet att det går att leva med den.

– Jag försöker också göra upp planer men det är inte alltid det går att genomföra dem på grund av ork eller pengar. Men har man inte planer, vad finns då att se fram emot. Jag tycker att det är lika roligt att planera som att genomföra planen.

Hon tycker om att planera allt från fester till byggen.

– På festen vistas jag sedan mest i köket och är arbetsledare vid byggena, säger hon och skrattar.

Mia Påvals försöker vara så aktiv som hon bara orkar. Hon sitter med i Öspelens supporterklubb, och är medlem i Ålandsdelegationen för de internationella öspelen.

– Jag blev invald i fullmäktige så det ska också bli spännande. Som tur är är mötena på kvällar eller eftermiddagar och då har jag lite mera ork.

Gillar djur

Mia Påvals är också jägare men tycker att sjöfågeljakten var det roligaste.

– Att jaga rådjur är okej.

På gården finns förutom hundar och katter även höns.

– Mina föräldrar har får, höns och kalvar som vi hjälper till med när djuren ska slaktas. Det är Marcus och jag som gör det. För något år sedan hade de också grisar men nu är det hopplöst att få tag i kultingar. Jag skulle faktiskt vilja ha grisar igen, säger hon.

Mia Påvals föräldrar valde att skaffa djur så att de visste vad de åt för kött och att djuren hade ett bra liv.

– Det tycker jag själv också är viktigt. Jag börjar tro att jag var en bondmora i mitt tidigare liv eftersom jag gärna skulle ha fler betesdjur om vi hade mark. Men någon storbonde skulle jag inte vilja vara, säger hon.

Mia Påvals har haft många intressen tidigare och hon har fortfarande en del saker hon gör och tycker om att göra.

– Jag vinterbadar. Men just nu är isen så tjock så det har inte blivit att ta upp en vak. Jag går på gym här i Vårdö ett par gånger i veckan och det känns bra bara man kommer sig i väg.

Positiv till naturen

Mia Påvals samlar också på elefanter i alla storlekar och former.

– Jag vet inte hur många jag har men det är allt från jättesmå glaselefanter till underlägg, tekanna och mugg, örhängen och ljushållare.

– Den allra minsta är så liten så man knappt ser den. Den fick jag i present.

Tidigare hade Mia Påvals både bageri och sommarkafé. I dag är det maken Marcus som bakar och säljer på Reko.

– Han har blivit jättebra på att baka hemvete till exempel. Sommarkaféet hade vi under några somrar men när jag blev sjuk slutade vi. Sedan är vi gärna på stugan på en ö utanför Sottunga. Där är det lugnt och tyst och där mår jag jättebra.

Hon berättar att det är så tyst på stugan, inget ljud som stör hela tiden

– När jag sedan kommer hem blir jag efter några dagar väldigt trött. Det är aldrig riktigt tyst hemma. Det finns alltid något som låter fast man inte tänker på det.

När Mia Påvals tänker på framtiden hoppas hon på att hon ska kunna återgå till arbetet på heltid.

– Jag är av en positiv natur men realisten i mig tror inte riktigt att jag kommer att kunna göra det. I stället skulle jag vilja hitta en hobby som jag skulle orka med. Just nu är jag nöjd, livet är bra nog och jag försöker att inte tänka dystra tankar. Jag vill vara positiv och göra det jag kan och orkar, säger hon.