Vid Skillnadsgatan i Mariehamn bodde Lena Andersson tills hon var 17 år. Hon hade sin mormor och morfar i ena ändan av gatan och sin farmor och farfar i den andra.
– När jag var 17 flyttade vi till Scheffersgränd och där bodde jag fram tills dess att jag flyttade till Lumparland, säger hon.
Vad ville du bli när du blev stor?
– Som riktigt ung pratade jag med mormor om att jag skulle bli missionär. Jag ville åka ut i världen och hjälpa människor.
Kanske var det för att hon fick hjälpa sin mormor med att bädda och städa efter sommargästerna som bodde över hos henne.
– Men någon missionär blev jag aldrig. I stället blev jag gravid och fick barn då jag var 17 år. Sedan kom barnen med jämna mellanrum. Senare började jag fundera på att skaffa mig en utbildning.
Lena funderade på att börja i lyceet men valde att gå ett extra år i grundskolan eftersom hennes kompis också valde det.
Lena gifte sig då hon var 21 år och skilde sig då hon var 30.
– Man vet aldrig vart vägarna tar en när det inte riktigt blir som man tänkt. Men jag säger, som en farbror gjorde en gång, att vi behöver vara mer förnöjsamma och göra det bästa möjliga av det man har.
Lena jobbade sedan ett tag vid Lumparlands andelshandel. Där var hon i ett och ett halvt år. Sedan valde hon att vara hemma med sitt barn.
– Jag ville gå ner till halvtid men det fick jag inte så jag sade upp mig. Sedan flyttade vi till Föglö och där bodde jag i tretton år.
Egen syateljé
I Föglö jobbade Lena bland annat som parktant och städerska samt gårdskarl.
– Jag började fundera på om jag skulle gå i skola. Jag valde att studera till primärvårdare vid Ålands yrkesskola. Det var den sista klassen där utbildningstiden var ett och ett halvt år.
Eftersom hon bodde på Föglö så övernattade hon ofta hos sin farfar och morfar i stan under utbildningen.
– Det var trevligt. Jag fick möjlighet att lära känna dem som vuxen och inte bara som barn.
Efter utbildningen fick Lena jobb inom hemsjukvården i Lemland och Lumparland. Men hon hoppade även in och vakade på Gullåsen.
– Sedan fick jag barn nummer tre och efter det valde jag att vara hemma i tre år. Men så ringde Lilly-Ann Forsbom från Tyger & Sånt och frågade om jag kunde tänka mig att komma in och hjälpa till i affären. Det tyckte jag att jag absolut kunde. Där var jag tills mamma och jag beslöt oss för att öppna eget.
De öppnade syateljén Malenas syhörna på Strandgatan och där jobbade de båda till 1995.
– Då blev jag gravid med mitt fjärde barn och mamma valde att gå i pension. Jag fortsatte sedan på Tyger & Sånt. 2008 öppnade jag egen syateljé, Lenas SoS och sedan dess jobbar jag främst hemifrån.
Lena drar också sykurser i Medis regi och syr kläder i teaterföreningen.
Studsmatta, ett måste
Lena lärde sig sy, virka och sticka väldigt tidigt.
– Jag såg på då mamma sydde och sedan tog jag hennes symaskin och sydde lite av de lappar hon hade överlopps. När jag var 12 år fick jag en egen symaskin.
Till en början sydde och även stickade Lena dockkläder men så småningom började hon även att sy kläder till sig själv.
– När jag fick egna barn sydde jag till dem. Jag brukar säga att när jag vilar från arbetet så syr jag. Nu blir det främst till barnbarnen.
Att hon kom in i teaterföreningen var egentligen via hennes mamma som var sömmerska för föreningen.
– Att få sy scenkläder är roligt. Man får vara knasigt kreativ.
Vad syr du annars?
– Det är beställningar på allt från gardiner till båtkuddar och klänningar.
Vad gör du då du inte syr?
– Umgås med min syster, barn och barnbarn, de som inte bor på Åland pratar jag med via Skype. Ligger på studsmattan, vilar och läser tidningar. Jag hade en studsmatta tidigare men den gav jag bort. Sen kom jag på att inte kan jag vara utan en studsmatta. Det är så skönt att ligga på den. Jag har också bestämt mig för att göra minst 1.000 hopp per dag på den, säger Lena och skrattar.
Hon tycker att hoppa studsmatta är bland det roligaste som finns.
– Alla borde ha en egen studsmatta. När man hoppar sätter det igång cirkulationen i hela kroppen. Dessutom är det skönt att ligga och vila på den efter maten.
Sedan åker Lena och Rune ofta mellan Sottunga och Lumparland. Lena funderar på att flytta dit permanent.
– Vi får se när det blir. Just nu håller jag också på och hjälper min dotter Jessica att rusta upp mammas hus i Norrboda för hon vill bosätta sig där. Det finns alltid något att pyssla med om man bara vill.
» Födelsedag 60 år
Lena Andersson
Namn: Lena Margareta Andersson.
Född. Den 10 juni 1960 i Mariehamn.
Bor: I Lumparland.
Yrke: Sömmerska, primärvårdare.
Familj: Man, fyra barn med familjer, fem barnbarn.
Intressen: Livet med allt vad det innehåller.
Firar: Födelsedagsfesten är uppskjuten till nästa år.
Nina Eriksson