I dagens Ålandstidning säger finansminister Torbjörn Elisasson (C) att det offentliga Åland behöver förbereda sig på det största ekonomiska underskott hittills. Han öppnar för att Åland kommer att behöva låna pengar för att klara sig ur krisen.
Det ekonomiska läge vi befinner oss mitt uppe i skiljer sig markant från en vanlig lågkonjunktur. Att ekonomin tvärbromsat beror inte på att efterfrågan på varor och tjänster minskat på grund av att människor saknar arbete och framtidstro.
Dagens kris påminner mer om ett krigstillstånd, argumenterar John Hassler och Per Krusell, professorer i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Produktionskapaciteten har minskat för att arbetskraft och företag inte kan arbeta, producera eller konsumera på grund av smittskyddsåtgärderna. Människor behövs just nu för andra ändamål än att producera för konsumtion och investeringar.
Det betyder i sin tur att typen av lämpliga stödåtgärder skiljer sig från de som vanligtvis används i ekonomiska nedgångar, som att sänka räntor och skatter och öka transfereringar för att hålla efterfrågan uppe genom ökad offentlig konsumtion.
Landskapets coronastöd till näringslivet bygger på ett extra bidrag på 20 procent av den summa som det enskilda företaget väljer att skuldsätta sig för hos bankerna. En kortsiktig injektion som lämnar företagen med avbetalningar långt efter att krisen är överstånden.
Det är en dyrbar medicin landskapsregeringen kokat ihop. Finnvera tar ut en procentuell avgift på lånesumman samt en engångsavgift om 400 euro. Till detta läggs sedan bankernas avgifter och marknadsmässig ränta.
Precis som resten av näringslivet tvingats akutpausa sina tillväxtmål just nu skulle kreditinstituten kunna pausa sina vinstmål och ta ut en lägre coronaanpassad krisränta tillfälligt, som täcker omkostnaderna med inte så mycket mer. Finnveras höga avgifter borde naturligtvis sänkas under rådande krisläge. Det är absurt att staten ger med ena handen för att ta tillbaka med den andra.
Landskapets upplägg förser ju dessutom bankerna med en rad nya affärer när företagskunderna vallas dit för att låna med landskapsgaranti.
John Hassler och Per Krusell föreslår ett direkt inkomstbortfallsstöd till företag i nedstängda branscher. Behovet blir alltmer akut ju längre krisen pågår. Läget kan snabbt utvecklas till en flodvåg av konkurser. Om det sker riskerar den temporära nedstängningen av ekonomin att bli mycket långvarig.
Stödet kan villkoras med krav på motprestationer som exempelvis krav på återanställningar. Vägen upp ur krisen måste förberedas noga. Det måste finnas en plan för hur ekonomin ska kickstartas igen. Risken är annars stor att ekonomin fastnar i en pessimistisk självuppfyllande fälla där ingen vågar ta de nödvändiga initiativen för att återigen få fart på hjulen.

Petter Lobråten