Dalkarby träsk är som Östersjön i miniformat – det handlar om grunda och känsliga vatten vars kvalitet och mående påverkas av allt som görs inom avrinningsområdet. Det var en av de saker Annika Holmström från Ålands Naturskola lärde ut när Ålands Natur och miljö bjöd in allmänheten till en lunchvandring runt vattentäkten Dalkarby träsk på Östersjöns dag den 22 mars.
– Dalkarby träsk är en grund sjö med 2,5 meters medeldjup och ett maxdjup på fem meter. Östersjöns medeldjup är 55 meter och maxdjupet är 450 meter. Mindre volymer vatten påverkas lättare av utsläpp och föroreningar, säger hon.
Vikten av att värna rent vatten stod i fokus på Östersjöns dag, och de som samarbetade kring dagen var vattenskydd.ax, Ålands vatten, Ålands Naturskola, Husö biologiska station, Östersjöfonden, Rädda Lumparn, Bärkraft.ax samt Ålands Natur och miljö.
För att få ett så rent råvatten som möjligt behöver sjön där dricksvattnet tas ifrån skyddas. Därför är området kring dem så kallade vattenskyddsområden, det innebär att det finns regler för till exempel kemikaliehantering, avlopp och jordbruk. Även som privatperson ska man tänka på att inte skräpa ner i området eller förorena vattnet.
– Det är inte tillåtet att köra motorbåt i Dalkarby träsk. Det står ingenstans att man inte får simma, men det ska göras med ansvar, säger Annika Holmström.
Vad är ett vattenskyddsområde?
Ålands Vatten producerar dricksvatten till 75 procent av Ålands befolkning. Råvattnet tas från tre insjöar: Dalkarby träsk, Långsjön och Markusbölefjärden. För att få ett så rent råvatten som möjligt behöver insjöarna skyddas.
Ett vattenskyddsområde fungerar som ett skydd för de sjöar vi tar vårt dricksvatten från. All verksamhet inom vattenskyddsområdet kan påverka vattnet i sjöarna och därför finns det regler som ska skydda råvaran vi använder när vi producerar dricksvatten. Reglerna gäller bland annat transporter, kemikaliehantering, avloppsanordningar, jordbruk och nybyggnation.
När man befinner sig inom ett vattenskyddsområde ska man tänka på att inte skräpa ner och förorena vattnet.
Källa: vattenskydd.ax
Östersjön ungt hav
Vid provfisken i Dalkarby träsk har man hittat fem fiskarter. Vanligast är abborre (80 procent), men det finns även gädda, mört, gers och ruda. Dessutom finns det gott om musslor.
– Sommaren 2018 var varm och torr, då var vattenståndet nästan en meter under vad det är i dag. Man kunde gå på stranden och se spår av dammusslor, säger Linda Valve, som också jobbar på Ålands naturskola.
Annika Holmström visar upp ett musselskal och berättar att musslor i sötvatten, som Dalkarby träsk, blir större än i bräckt vatten, som i Östersjön.
– Östersjön har bara funnits i 10.000 år och musslorna har inte hunnit anpassa sig till bräckt vatten. Därför är de mycket mindre, säger Annika Holmström.
Bräckt vatten, alltså en blandning av sött och salt vatten, skiktar sig.
– Saltvattnet är tyngre och lägger sig närmare botten, och det blir lättare syrebrist. Sjöar kan också bli temperaturskiktade, men Dalkarby träsk är för grunt för det. Syrehalten här är bra, vattnet blandas om.
Död ved lever
Inom vattenskyddsområdet finns det två små naturreservat, Iriskärret och Lövdal.
Vid utloppsbäcken har ett klibbalskärr, Iriskärret, bildats. Bäcken slingrar sig som kanaler mellan klibbalarnas upphöjda baser. Tidigare växte här gula svärdsliljor.
– Det är en ovanlig biotop, här är det tydligt vad biologisk mångfald innebär. På de små öarna växer mossor och lavar. Det är en fuktig och sval miljö där många arter kan leva och trivas, som grodor, ormar, fåglar och insekter, säger Annika Holmström.
I det skyddade skogsområdet har man låtit nedblåsta träd från stormen Alfrida 2019 ligga kvar.
– Skogsägare förr tänkte att det skulle vara städat och snyggt. Nu vet man att man ska lämna så mycket död ved som möjligt, det är viktigt för mångfalden.
– Veden är hem åt tusentals insekter. De lägger sina ägg i veden och larver äter av den. De flesta insekter är ofarliga, förutom granbarkborren som kan göra stor skada. Här växer också svampar och lavar. Det är biologisk mångfald i ett litet paket.
Det finns nästan ingen urskog i Finland men det finns naturskog som har påverkats så lite att den börjar återfå urskogsliknande värden, berättar Annika Holmström.
– Man kan till exempel se det på lavar, döda stående träd, och liggande död ved i olika former och ålder. I naturskog faller träd med olika mellanrum. Det skapar en kontinuitet, insekter kan hoppa över till olika träd i olika ålder. Man lämnar det som det är, och då skapas olika naturvärden, säger hon.
