Som avslutning spelar lärarna upp en film med höjdpunkter från utbildningen. De skrattar igenkännande åt de olika praktiska momenten som de nu får återuppleva genom skärmen. Bland annat får vi se när några av kursdeltagarna testar pepparsprej och hur de skådespelar som skadade patienter och vårdare.

– Vi har gjort en jäkla resa, det här var bara toppen på isberget, utbrister Joakim Fagerholm

Han och Jani Monthan har tillsammans lagt upp Ålands första utbildning för ambulanssjukvårdare. Tillsammans har de stått för allt material och en gedigen läroplan. Läraryrket är nytt för Joakim Fagerholm och att få leda klassen i mål tycker han har varit otroligt roligt. Men han beskriver det också som en berg och dalbana.

– Det var nog inte många av er som trodde att det här skulle bli så tufft, konstaterar han. Vi har kört i hundratio procent från första till sista dagen, och vi har ökat nivån och kraven hela tiden.

– Men jag tycker ni alla har klarat det med bravur och jag är otroligt stolt över att få ha varit er lärare!

Tufft urval

Det är en känslosam stämning i salen, det andas både glädje och vemod. När det är dags att dela ut rosor till alla deltagare stämmer de upp i en gemensam applåd.

– Vi skulle vilja kramas, men tyvärr kan vi inte göra det, säger Jani Monthan när roscermonin börjar.

Fyrtio personer sökte till utbildningen, tio valdes ut. Jani Monthan och Joakim Fagerholm gjorde urvalet, där de utgick från fystester, tidigare erfarenhet och personliga intervjuer. Samtliga deltagare fick också genomgå det årliga inträdesprovet för ambulanspersonal. Kursdeltagarna är de första ålänningarna som innehar titeln ambulanssjukvårdare, behörigheten gäller på Åland men inte i Sverige eller Finland. Nu får de både köra ambulansen och vårda.

Eleverna stöttar varandra

Det som imponerat mest på lärarna var kursdeltagarnas framåtanda och patientkännedom, trots att ungefär hälften av klassen kommer från en annan bakgrund än vården.

– Det är viktigt att man skapar kontakt direkt, när mötena med patienten är många och korta, säger Jani Monthan. Han tycker att han och Joakim Fagerholm lyckats knyta samman klassen väl och att deltagarna varit bra på att lyfta varandra under utbildningens gång. De har inte upplevt någon konkurreras, utan att de tvärtom velat hjälpa, stötta och lyfta varandra. De har upplevt att både vara patient och vårdare om vartannat, och han säger att det har lett till att de snabbt öppnat upp sig inför varandra. Han tycker att modet i att våga göra fel och ställa många frågor är det viktigaste att ha med sig, framför allt när det kommer till korta utbildningar. I yrket träffar de många människor och det är viktigt att inte känna sig obekväm när det kommer till att knyta nya kontakter. Det finns ingen tid till tvekan, utan man förväntas visa att man är här för att hjälpa till direkt, något som deltagarna visat prov på att de är kapabla till redan från start.

Både skönt och vemodigt

Bland de som kommer från en annan bakgrund än vården finns svenska Mattias Björk. Han har tidigare jobbat som brandman men sökte till utbildningen för att han ville ha mer variation, spänning och ha möjlighet att hjälpa andra. Han instämmer i att utbildningen varit tuff med ett högt tempo, men att sammanhållningen i klassen gjort att de alla klarat det.

– När man var mitt i det trodde man aldrig att det skulle ta slut.

Frans Manelius tycker att det känns både skönt och vemodigt att ha avslutat utbildningen. Han beskriver att deltagarna skapat ett band med varandra som känns sorgligt att lämna bakom sig. Men att det är positivt att många av dem kommer jobba med varandra i framtiden. Som tidigare brandman var det här en utbildning som han tyckte passade honom bra.

– Jag har väntat på att utbildningen ska starta, länge.

Sandra Asplund är en av kursdeltagarna som har en bakgrund inom vården. Hon tycker att utbildningen var ett självklart nästa steg för att komma vidare och utforska ett nytt yrke. Det bästa med utbildningen tyckte hon var de praktiska momenten där hon upplevde att klassen hade ett mycket bra samarbete.

– Det har varit väldigt intressant och roligt!

Stort driv

Trots pandemin har de inte behövt ändra något i kursplanen. Något de först var nervösa över, eftersom planen innebar ett högt tempo och krav på att täcka många olika moment på kort tid. Däribland läran om människokroppens uppbyggnad och funktion, akutvårdslära och olika fördjupningsuppgifter. Den positiva feedbacken gänget fått från både räddningsverket, akuten och patienterna under deras tid på praktiken ser lärarna som ett kvitto på att de lyckats.

– Vi har hört att de är duktiga och verkar kunna mycket. Och att de har ett stort driv! Det känns helt fantastiskt, avslutar Jani Monthan.

Sedan bjuds det på en välförtjänt gräddtårta som enligt kursdeltagarna smakar himmelskt.