Benjamin Sidorov som inte kan ta ställning i de enskilda fallen säger ändå att det på ett rent allmänt plan är viktigt att reda ut var patienterna eller klienterna hör hemma – och vilken vård de är i behov av.

– Om ansvarig läkare på ÅHS anser att en patient inte längre behöver institutionsvård och att personen till följd av sin ålder ska tas om hand av socialvården kan det vara bra att det utreds huruvida det handlar om sjukdom till följd av åldrandet, om personen är 65 år eller äldre, säger han.

Om det handlar om psykiska diagnoser är det, enligt Benjamin Sidorov, inte självklart att patienten ska vårdas inom äldreomsorgen. I stället kan det röra sig om socialservice i förhållande till funktionsvariationen, exempelvis enligt lagen om stöd på grund av handikapp, eller socialvårdslagen.

– Och då faller vården inom ramarna för KST. Men då blir frågan också om vårdbehovet för klienten är för krävande. Enligt THL:s handbok för funktionshinderservice är man inte skyldig att ordna serviceboende om det exempelvis rör sig om en mycket svår funktionsnedsättning där åtgärderna inte kan tryggas inom öppenvården.

Vård ska ges enligt evidens och god vårdpraxis

Enligt Benjamin Sidorov kan det vara frågan om en möjlig felbedömning om man motiverar en utskrivning med något annat än behovet av vård – exempelvis kostnaden för vården, trots att patienten rent medicinskt är i behov av den.

– Så får det absolut inte vara. Patienten ska få vård enligt evidens och god vårdpraxis. Men om det av ansvarig läkare bedöms att patienten inte får rätt vård behöver man hitta rätt vårdform för patienten i fråga.

Dock ska en eventuell avslutning av vården basera sig på en medicinsk bedömning och ansvarig läkare ska motivera detta grundligt.

– Och i det här skedet kan det vara bra att samarbeta med socialvården, om patientens fortsatta vård ska påbörjas där.

Så eventuella sparkrav på en organisation får inte ligga till grund för ett beslut?

– Generellt sett kan det vara svårt att motivera avslutandet av vård endast med ekonomiska skäl, enligt min uppfattning. I de fall patienten har ett konstaterat behov av vård på det ställe man skrivs ut från, och det saknas motsvarande alternativ att erbjuda, kan det bli knepigt.

Benjamin Sidorov menar ändå att problem kan uppstå om, exempelvis ÅHS, anser att patienten ska skrivas ut och erhålla socialvård, medan kommunen eller KST gör bedömningen att klientens vård är på ÅHS ansvar.

– En sådan situation kan bli speciellt tung för patienten och de anhöriga.

Har patienten rätt till en andra bedömning av en opartisk läkare?

– Ja, enligt lagen har en patient som vårdas inom specialsjukvården rätt att anhålla om en andra bedömning. Men det är trots allt ÅHS som avgör huruvida en andra bedömning beviljas eller inte. Det kan dock ofta vara en klok tanke att be om en andra bedömning om åsikterna går isär.

Hur ser resurserna ut hos kommunernas äldreomsorg för att ta emot klienter vars vård- och tillsynsbehov är högt?

– Det varierar nog en hel del, men det är inte alldeles ovanligt med mer och mindre krävande klienter där vissa till och med kan utgöra en fara för personalen och andra klienter. I de fallen är det upp till arbetsgivaren att trygga arbetstagarna och klienterna.

Benjamin Sidorov betonar dock, ännu en gång, vikten av att inte vårdas inom äldreomsorgen baserat endast på åldern.

– Det ska endast ske om vårdbehovet beror på åldrandet. Man måste göra en bedömning av servicebehovet, vilken sjukdom det handlar om, hur vardagen ser ut för klienten och vilken lagstiftning man ska följa. Och det kan vara ett nog så komplext juridiskt område.