Maya Llorens Karlsson växte upp i den spanska huvudstaden Madrid men har tillbringat skolloven på Föglö hos sin mormor och morfar. Som 15-åring flyttade hon till Åland för att studera på lusse, ett beslut som överraskade familjen.

– Det var en chock för mina föräldrar när jag bestämde mig för det. Mamma var positiv, det var lite svårare för pappa. Men han förstod mig, säger hon.

En stor anledning till beslutet var längtan efter de åländska rötterna.

– Åland har alltid har varit viktigt, jag har många minnen av idylliska somrar och snövita jular. När jag gick i nian fick min morfar cancer, då kände jag extra mycket att jag ville vara nära min familj här och stödja dem. Sen hade jag haft en lite tuff period i skolan i Spanien och kände att det var skönt med en omstart.

Maya Llorens Karlsson ger ett viljestarkt och modigt intryck, samtidigt är hon öppen och har lätt att sätta ord på känslor. 

– Omställningen har varit tuff, men jag har lärt mig otroligt mycket av att bo ensam i egen lägenhet och inte vara beroende av mina föräldrar, säger hon.

Glädjespridare

Framför allt var förra året en prövning. Maya Llorens Karlssons morfar gick bort, coronapandemin satte käppar i hjulet för resor och hon kämpade med det nordiska vintermörkret.

– Det första jag gör när något känns jobbigt är att ringa mamma, min syster eller någon kompis och prata ut. Jag är en person som känner väldigt mycket, att gå ut och springa är också ett sätt att få ut känslorna, säger hon.

Varje onsdag äter Maya Llorens Karlsson middag hemma hos sina kusiner i Mariehamn och på helgerna åker hon ofta till mormor Margaretha Karlsson på Föglö.

– Jag har lärt känna jättemånga sedan jag flyttade hit. Eftersom  jag inte har min närmaste familj här umgås jag mycket med vänner.

Maya Llorens Karlsson tror att hennes sociala färdigheter är ett resultat av att ha vuxit upp med både spansk och åländsk kultur.

– Jag tycker inte alls det är svårt att fråga saker eller prata med människor jag inte känner. Min bakgrund gör att jag har lätt att anpassa mig till olika människor. Jag är glad och tycker om att få andra att känna sig bra, många säger att jag är sprallig, säger hon.

Lucia i Spanien

Hemma hos Maya Llorens Karlsson står högtalaren på nästan dygnet runt och det spelas mycket spanska danshits.

– Jag gick på Skandinaviska skolan i Madrid och musiken var en stor del av utbildningen. Våra musiklärare ordnade konserter två gånger om året, och vi uppträdde även utanför skolan i olika sammanhang. Därifrån har jag vana att sjunga inför publik.

I Spanien firas inte lucia men i den svensktalande skolan var det en tradition man höll hårt på.

– Jag minns att vi hade luciatåg på Svenska ambassaden och att det var jättekul. Vi lussade på Ikea också. Spanjorerna som jobbade på varuhuset visste inte vad det var och vi fick förklara att det är en nordisk tradition, de tyckte det var spännande.

Vilken är din favoritjulsång?

– Jag har sjungit ”Hallelulja” varje jul. Varje år har saker förändrats men låten är alltid med, den har blivit speciell.

Vilken roll spelar lucia i dagens samhälle?

– Traditioner är viktiga för oss, ljuset värmer våra hjärtan. I december är det så mörkt i Norden. Jag ser en tydlig skillnad, här behövs det mycket mer än i Spanien. 

Vad ska du göra efter din examen i vår?

– Spanien och Åland är väldigt olika, det är så svårt att välja mellan dem. Men jag skulle vilja vara med min närmaste familj i Madrid igen. Jag har inte bestämt om jag ska plugga vidare direkt. Jag är fascinerad över människan och varför vi tänker som vi gör och intresserar mig för psykologi. Det finns många utbildningar att välja mellan, men jag dras åt det hållet.