Den finlandssvenska journalisten Matilda Gyllenberg hade själv knappt hört talas om hemmasittare – eller hemmakämpare som hon föredrar att kalla det – förrän hennes son gick i femman och hade det tufft i skolan.

– Det pratades inte om problematisk skolfrånvaro i Finland då, men i Sverige hade diskussionen tagit fart. Jag blev intresserad och började ta reda på en massa saker, säger hon.

Sonen är i dag 17 år och studerar musik på gymnasiet, i hans fall blev vändningen en utredning som visade att han har autismspektrumtillstånd.

Ökar

Det är sex år sedan Matilda Gyllenberg kom i kontakt med problematisk skolfrånvaro. Sedan dess har hon skrivit en barnroman, sommarpratat och föreläst om ämnet. I fredags var hon i Mariehamn och föreläste för vårdnadshavare, på inbjudan av Övernäs, Ytternäs och Strandnäs Hem och skola.

Boken ”Hundra dagar hemma” (2022) handlar om en elvaårig flicka som inte går till skolan. Boken är skriven ur barnets perspektiv.

– På en samhällelig nivå är det alltid de vuxna som pratar. Vi svänger oss med termer som problematisk skolfrånvaro, frånvarotrappa och åtgärdsplan. Jag ville försöka ge en röst åt ett av dessa barn, säger Matilda Gyllenberg.

Efter omfattande research och otaliga intervjuer med experter kan Matilda Gyllenberg konstatera att hemmakämpare inte vill något hellre än att gå till skolan, men av olika orsaker klarar man inte av det.

Problematisk skolfrånvaro ökar i Sverige och Finland, i Mariehamn handlar det om en handfull elever i varje skola.

– De flesta är överens om att den minsta gemensamma nämnaren är ångest, och att man förknippar just skolan med det. Jag är inte sakkunnig, men tror att det kan finnas en koppling till skärmarna. Den ökade ångesten sammanfaller i tiden med smarttelefonens intåg. Unga i dag blir dömda och bedömda dygnet runt i sociala medier, de får aldrig en lugn stund, säger hon.

Agera i tid

Det finns mycket okunskap och fördomar om hemmakämpare, menar Matilda Gyllenberg.

– Folk har tvärsäkra åsikter. Den värsta missuppfattningen är att föräldrarna är för mesiga och inte vågar ta fajten med sitt barn, ”om det hade varit mitt barn skulle jag ha tagit det till skolan i nacken”. Man förstår inte att det är det första varje förälder redan har försökt göra.

En vanlig respons Matilda Gyllenberg får från berörda är att man upplever att det är en kamp för att få hjälp. Hon menar att det inte finns en enkel lösning som fungerar för alla hemmakämpare, en viktig nyckel är att skolan och hemmet är öppna för att hitta individuella lösningar.

– Det lönar sig att reagera så tidigt som möjligt. Det kan börja med mindre tecken, till exempel att man har ont i magen kvällarna före det är gymnastik i skolan. Det spelar inte så stor roll om man tar kontakt med skolan eller sjukvården, det viktiga är att man kontaktar någon så att de kan hjälpa en vidare. Det finns närvaroteam på alla skolor på Åland, du kommer att bli väl emottagen och få hjälp.