– Bakgrunden är att arkeologiska undersökningar har gjorts på området mellan 2017 och 2021 och man har nu en helt annan bild av fornlämningarnas omfattning, säger Mikko Helminen som är enhetschef på landskapets kulturmiljöenhet.
Han beskriver ärendet som en teknikalitet men ändå nödvändig eftersom en modernisering av lagstiftningen är nödvändig då man inte kan sluta nya avtal med den gamla lagstiftningen.
– Markägaren får nu nya gränser på sin tomt att förhålla sig till och det har skett helt i samförstånd. Sedan de arkeologiska undersökningarna avslutades på deras mark har de varit medvetna om att gränserna för fornlämningar kan komma att ändras.
Nya undersökningar behöver göras
Det har framkommit att man behöver göra fler undersökningar på området för att få bättre kunskaper om bland annat vilken tidsålder fornlämningarna härstammar från.
– Tanken är att en sådan här överenskommelse ska göra det tydligare för alla parter vad som gäller. Fastighetsägaren har i framtiden möjlighet att planera markingrepp på markområden som inte omfattar fornlämning, säger Mikko Helminen.
Fornlämningar som finns inom skyddsområdet har enligt fornminneslagen lagstadgat skydd trots att överenskommelsen från 1989 nu upphävs.
