POLIS Rummet är ljust, trevligt och ljudisolerat. Men det är inte särskilt mycket möbler och heller inga tavlor på väggarna. Allt för att det inte ska ta för mycket uppmärksamhet från det som är det viktiga – berättelsen. Det är nämligen här som i huvudsak barn som misstänks ha blivit utsatta för någon form av brott blir förhörda.
–Det finns inga dockor, inga leksaker. Det här är ett rum där man pratar. Vi vill få barnet att berätta vad som skett med sina ord, säger Sonja Engblom som jobbar där.
Gruppen, som kallas krävande utredning, bildades i somras men Lars Fredling och Sonja Engblom har arbetat med brott mot barn sedan 2005–2006 på Ålands polismyndighet. Båda har utbildats i Sverige och förhörstekniken är inte den vanliga. Ibland får man ta till livlinor för att få fram sanningen, berättar de.
–Vi får inte ställa några ledande frågor utan mer ”berättar hur det är hemma”, ”hur är din mamma”, ”hur är din pappa”. Det är viktigt att ta med båda föräldrar även om det kanske bara är den ena som är misstänkt för ett brott. Fy sjutton vad det kan vara svårt ibland, säger Sonja Engblom.
Läs hela artikeln i dagens tidning.
Matilda Andersson

Matilda Andersson