Den 2 juni 2021 dömde Ålands tingsrätt en kvinna till livstids fängelse för mordet på sin ex-man i Eckerö på annandag jul 2020. Hennes väninna erkände sin delaktighet i mordet, och dömdes till elva års fängelse.
Den livstidsdömda kvinnan överklagade domen till Åbo hovrätt och yrkade att åtalet mot henne skulle förkastas.
Tidigare i år hölls rättegången i Åbo, och nu meddelar hovrätten att de har kommit till samma slutsats som tingsrätten.
”Som en helhet bedömt föreligger inget rimligt tvivel om att hon har förfarit i enlighet med gärningsbeskrivningen i åtalet”, står det i domen.
Hovrätten har inte funnit någon anledning att ändra på straffet. Inte heller anser man att det har framkommit skäl att undersöka kvinnans sinnestillstånd.
Ex-frun begärde att sättas på fri fot den 22 mars då hovrättsförhandlingarna avslutades, men rätten valde att förlänga häktningen fram till domslut.
Gårdagens besked om att livstidsdomen fastställs kom efter drygt två månaders väntan.
– Jag har diskuterat domen med min huvudman. Hon är besviken och anser att även hovrätten har kommit till fel slutresultat. Hon bedyrar fortsättningsvis att hon inte har någonting med händelsen att göra och anser att hovrätten har gjort en felaktig bevisvärdering, säger han.
Det kan bli aktuellt att vända sig till Högsta domstolen (HD), vilket i så fall ska göras inom 60 dagar.
– Nu ska vi i lugn och ro analysera hovrättens motiveringar och se om vi ansöker om besvärstillstånd från HD, säger Markus Hamro-Drotz.
Var initiativtagare
Det är samma bevismaterial som har lagts fram under båda rättegångarna.
– Hovrätten har dragit samma slutsatser som tingsrätten, vilket också åklagaren och polisen har gjort. Samtliga fyra instanser har dragit samma slutsatser på basis av samma bevisning, säger landskapsåklagare Henrik Lindeman.
Av hovrättens dom framgår att man gör samma koppling mellan tidslinje och motiv som tingsrätten.
”Till skillnad från väninnan har ex-frun haft motiv att utföra dådet med anledning av den utdragna och infekterade vårdnadstvisten om sitt och ex-makens gemensamma barn och det uttalade hat hon känt mot honom. Den av ex-frun framförda inkonsekventa och generella berättelsen står i konflikt med samtlig övrig bevisning och är i förhållande till den tekniska bevisningen ohållbar”, står det.
Hovrätten anser att det är utrett att ex-frun var initiativtagare till mordet och att det skedde efter ”långvarigt och moget övervägande”.
Under planeringsskedet har mannens möjligheter att fly ut ur huset övervägts, och enligt rätten var sannolikheten att han skulle avlida till följd av branden uppenbar.
”Samtliga omständigheter tyder på ett konsekvent, planerat, målmedvetet och ihärdigt agerande för att döda honom”, skriver man och fortsätter:
”Det är uppenbart att mannen från och med antändandet känt stark skräck och synnerligen grymma smärtor. Tillvägagångssättet påvisar en fast beslutsamhet och en ihärdig avsikt att dräpa och utvisar en synnerlig kallblodighet och råhet.”
Hovrätten avslutar sin bedömning med följande slutsats:
”Dråpet har begåtts med berått mod och på ett synnerligen rått och grymt sätt, varmed två olika kvalificeringsgrunder för mord uppfylls. Brottet är sålunda även bedömt som en helhet grovt”.
