Dagens bild är tagen alldeles i början av 1960-talet på Kyrkogårdsö, Kökar. Det är igen Bengt Elling som hållit i kameran. Att han tagit sig ut till ön berodde på att några av hans döttrar var goda vänner med Eivor Nikander f. Pettersson som hade sin mormor och morfar på Linusas på Kyrkogårdsö. Gården som skymtar i bakgrunden är just Linusas med bostadshuset till höger och ladugården till vänster och däremellan den av tegel murade bastun.

Eivor Nikander berättar att hon fick ta med sig sina goda vänner till de gästfria morföräldrarna. Ellings flickor trivdes väldigt bra ute på Kyrkogårdsö och en gång när pappa Bengt var på besök kom man underfund med att han fyllde år samma dag som morfar Linus Nordberg. Bengt och Linus blev goda vänner och det hände att Bengt kom ut till Kyrkogårdsö för att fira den gemensamma födelsedagen som inföll 23 september.

Personligen har jag också trevliga minnen från mitt första besök på Kyrkogårdsö för över 30 år sedan. Jag skulle delta i konstföreningens målarläger och fick logi hos Linusas, eftersom jag gärna ville ha lite enskildhet. Då var Eivor Nikanders mor Sylvia Pettersson sommarvärdinna på Linusas. Efter den sommaren kom jag att återvända till Kyrkogårdsö nästan årligen eftersom jag därefter organiserade egna akvarellkurser på Havsgården, eller Storgårds, granne till Linusas. Efter det första besöket hos Linusas fick jag reda på att jag har rötter på ön: min mormors mormors morfars morfars mormor hette Elisabeth Henriksdotter och var född 1681 på Storgårds. När jag träffade Sylvia igen omfamnade hon mig och sa ”nog var det roligt när du var här första gången, men nu när jag vet att vi är släkt så är det ju ännu roligare” – släktkärleken har alltid varit stor i skärgården!

Men för att återgå till fotografiet. Bengt Elling hade klättrat upp på Böte-berget och riktat kameran norrut över Hemviken. Nedanför Linusas ses vid stranden två sjöbodar. Den större som vetter direkt mot stranden kallas ”Skakarskjulet” eftersom det var där man skakade skötarna rena från strömming. Skakarskjulet finns ännu kvar, men den mindre boden är riven. Sjöboden närmast i bild tillhör Magnusas och finns fortfarande kvar, medan den bortre boden tillhörde Storgårds.

När Bengt tog fotografiet kunde han knappast ana hur annorlunda det skulle se ut här sextio år senare. Viken är nu belamrad med flera stora båthus. Storgårds Markus är fast bosatt på ön och har en imponerande flotta som innehåller såväl en stor cementbåt, ”Sommarö”, som flera andra flytetyg som han använder vid transport av gods och människor mellan öarna. Till och med hydrokopter finns att ta till när menföret inte tillåter båtfärder. På Markus Nordbergs önskelista står nu en vågbrytare som skulle göra hamnen säkrare vid storm.

Alldeles till vänster utanför bilden står Magnusas båthus. Det finns kvar alltfortfarande. På fotografiet ser man elstolpar i bakgrunden, och de hade stått där bara några år eftersom Kyrkogårdsö fick el alldeles i slutet av 1950-talet.

Bengt Ellings dokumentationsbilder från Mariehamn föregicks av rivningsbeslut eller rivningsplaner. Kyrkogårdsöbilden tog han nog bara för att bättre minnas den spännande ön som han och familjen lärt sig älska. Att kommande generationer på Storgårds med sin outtömliga energi och kreativa entreprenörskap skulle förändra landskapsbilden här kunde han knappast ana.

Kjell Ekström