Seminariet som arrangerades på Mariehamns stadsbibliotek av Ålands Socialdemokrater på måndagskvällen lockade ett 20-tal åhörare. Frågan man ställde sig var vilka vägar framåt det finns att välja mellan för Ålands kommuner – vilket blir nästa steg i processen?

Bland dem som gav sin syn på dessa frågeställningar fanns forskaren och kommunutredaren Siv Sandberg som under många år arbetade med den åländska kommunreformprocessen, professorn i ekonomi, Edvard Johansson samt kommunpolitikerna Ulf Weman (S) och Mia Hanström (S). Samtalet modererades av tidigare kommunministern, numera lagtingsledamoten Nina Fellman (S).

Camilla Gunell (S) inledde dock seminariet och sade att det finns många orsaker att ändra den åländska kommunstrukturen.

– Och vi gjorde ett ärligt och uppriktigt försök till det under den förra mandatperioden. Men nu står vi inför en oklar situation, tar någon över stafettpinnen och tar tag i frågan på nytt?

Hur definierar man en kommun?

Siv Sandberg konstaterade bland annat att kommunreformprocessen på Åland mellan åren 2015 och 2019 gav vid handen att ingen vill ändra sin uppfattning.

– Frågan blev känslig och präglades av en låst politisering. Men så har det å andra sidan sett ut i alla länder som ämnar göra kommunala förändringar.

Siv Sandberg som till vardags jobbar vid Åbo Akademi, har också arbetat med många andra kommunala utredningar runtom i Finland.

– Men den åländska är nog den som har lärt mig mest, sade hon.

Moderator Nina Fellman menade under den efterföljande paneldiskussionen att en stor majoritet av ålänningarna efterlyser en förändring, men att få vill att den egna kommunen påverkas – en ekvation som ser svårlöst ut. Hon ställde därför frågan till panelen:

– Vilken väg är den bästa att gå?

Siv Sandberg som poängterade att hon inte sitter på svaret, lyfte ändå fram det faktum att Åland och Finland saknar lagstiftning som definierar när en kommun upphör vara en kommun.

– 100 invånare är en kommun, hur är det när vi går till 80 eller 40? Jag tror att det skulle underlätta en del beslutsvånda om det fanns en klar gräns som definierar en kommun.

Finns det då några baksidor med kommunsammanslagningar? Ja, menar Siv Sandberg.

– Att processen är slitsam och att initialkostnaden är stor. Att slå samman kommuner är ett trubbigt instrument, men ett instrument som rätt använt kan åstadkomma bra saker.

Ingen åländsk erfarenhet

Ålands kommunstruktur har sett likadan ut sedan 1865 när kommunalförordningen påbjöd en separation mellan socknarna och kyrkan. På grund av det här faktumet finns det inget organisatoriskt minne om kommunala förändringar hos den åländska befolkningen, enligt Siv Sandberg.

– Förutom då Mariehamn inkorporerade delar av Jomala på 1960-talet, något som ännu sitter tungt begravet hos många.

Det allra svåraste, men också mest grundläggande, för att få till stånd en ny kommun är att de gamla kommunerna måste komma överens, menade Siv Sandberg under seminariet.

– Det finns 539 frågor som man måste komma överens om – och det kan bli känsligt.

Innan seminariet var över nämnde Nina Fellman bland annat att hon emellanåt undrar om man borde ha gått annorlunda till väga med kommunreformfrågan.

– Kanske vi tänkte fel. Vi tänkte bland annat att det är otillräckligt att några små kommuner slår sig samman, att de inte blir starka nog på det viset. Men kanske vi borde ha låtit någon börja, sade hon.

Slutsatsen av seminariet var att något måste göras, men att det ännu återstår mycket arbete innan man når så långt – samt att det krävs kommunpolitiker som de facto vill försöka nå lösningar.