Parterna möttes för en muntlig förberedelse i Ålands tingsrätt i går. Mannen har stämt landskapsregeringen (LR) för olaglig uppsägning i september 2014. Innan dess jobbade han som vikarie på landskapsfärjorna i drygt fem år.
Han kräver LR på cirka 60.000 euro jämte ränta i ersättning för uppsägningen. I summan ingår även ersättning för obetalda ålderstillägg.
Mannen och hans biträde, juristen Marcus Måtar, hävdar att det finns sammanlagt 42 arbetsavtal från den här femårsperioden.
– Vid flera tillfällen finns det ingen relevant orsak till varför det varit på visstidsbasis. Det är påhittade orsaker, säger Marcus Måtar och tillägger att Finlands skeppsbefälsförbund också påpekat detta för LR.
Bland annat hävdas att mannen vikarierat en person som gått i pension och ”gått i land för gott”. Under ett vikariat, då han blev blixtinkallad, mönstrade han på som befälhavare men jobbade i praktiken som styrman. Dessutom har han inte vikarierat den person som han sägs vikariera i avtalet.
– Vi anser att man är anställd på en befattning på ett fartyg, inte på en vakt, säger LR:s biträde, advokat Petra Sjöstrand.
42 vikariat under fem år
Av de 42 arbetsavtalen finns 25 till pappers, medan övriga 17 inte finns antecknade någonstans. Enligt Marcus Måtar har mannen därmed också, enligt timlistor och arbetsscheman, jobbat utan skriftliga avtal.
– Vi har inte hittat några sådana tidsperioder, det är helt nytt för oss, säger Petra Sjöstrand.
Några kopierade timlistor att visa har Marcus Måtar inte med till rätten.
– Det förstår jag, säger Petra Sjöstrand.
I vissa fall har mannen fått sina arbetsavtal i efterhand, menar Marcus Måtar.
– Avtal dateras en dag och undertecknas långt senare.
Parterna är under förberedelsen djupt oense om hur man definierar ett arbetsavtal, och hur många som egentligen finns. Lång tid ägnas åt att reda ut vad var och en menar. Marcus Måtar anser att en förlängning av ett arbetsavtal räknas som ett nytt avtal, medan Petra Sjöstrand är av annan åsikt.
– Vi säger att det här är ett enda långt arbetsavtal, det är det vi vill bevisa, säger Marcus Måtar.
Inte längre behörig
Mannen sades upp i samband med driftsprivatiseringen i september 2014. Enligt Marcus Måtar borde mannen ha fått samma villkor som den ordinarie besättningen, det vill säga följa med till den nya arbetsgivaren eller få ett avgångsvederlag.
– Behovet av hans tjänster var permanent.
Dessutom, hävdar Marcus Måtar, strök den person som sade upp honom en del av hans semester och vederlag eftersom det ansågs att mannen jobbat för lite. Detta trots att personen i fråga gjort upp och godkänt schemat.
Landskapsregeringen anser att man bara haft behov av mannen under begränsad tid och av grundade anledningar, vilket också angivits i arbetsavtalen. Därmed har sjöarbetsavtalslagen följts, säger Petra Sjöstrand. Hon påpekar också ett det funnits fyra perioder under 2009–2014 på mellan två och fyra månader vardera då mannen inte varit anställd av landskapet.
– Vilket visar att det inte funnits något permanent behov.
Mannen har inte jobbat som befälhavare sedan han blev uppsagd. I dagsläget saknar han flertalet kurser för att vara behörig. Dessa kurser är för dyra att bekosta själv, och eftersom han var en ständig vikarie 2009–2014 hade han inte möjlighet att gå kurserna.
Landskapsregeringen har tidigare dragits inför rätta för olagliga uppsägningar. 2015 dömdes LR att betala 45.000 euro till en man som jobbat sju år som vikarie inom skärgårdstrafiken.

Sandra Widing