Bengt Lindfors är född och uppvuxen i Kumlinge skärgård. Han minns klart vatten med siktdjup på flera meter och hur man ibland inte kunde lägga nät eftersom den rikliga mängden sjöfågelungar riskerade fastna i dem.

Sedan tio år bor han på västra sidan av Kalmarnäs i Jomala med sjötomt ut mot Slemmern. Han bekymras av vad han ser.

– Jag har aldrig sett Slemmern i så dåligt skick som nu, med så mycket alger, säger han och firar försiktigt ned sin egentillverkade siktdjupsmätare i vattnet bredvid bryggan. Den består av ett vitt plastlock med ett par decimeters diameter. På snöret sitter knutar med en halvmeters mellanrum. Locket blir allt otydligare ju djupare det sjunker i den gröna algdimman.

– Där försvann det. 75 centimeter är siktdjupet här. Det är värre än någonsin.

Bottnen och de stenar som går att se i strandkanten är klädda i grönt ludd.

– Så ska det inte se ut, säger Bengt.

Inga fåglar

Det är alldeles stilla på Slemmern denna onsdagsmorgon. Inte en sjöfågel syns.

– Det är ju ingen idé för dem att vara här. De ser inte att jaga i det grumliga vattnet.

Han berättar att en pumpstation längre in i viken flödade över förra året.

– Den hösten var inte vattnet så klart som det brukar.

Vi tar en tur ut på sjön med båten. Även här ute ligger siktdjupet på under metern. Inne i Östra hamnens gästhamn ligger det på halvmetern.

– Jag tror att folk blivit vana vid det. Man tänker inte på hur det försämras när det sker gradvis. Nutidsmänniskan har ju inte sett naturen som den såg ut för 50 år sedan.

Tony Cederberg, amanuens på Husö biologiska station säger att forskningen bekräftar Bengt Lindfors upplevelse att Slemmern inte mår bra.

– Slemmern är väldigt påverkad av mänsklig aktivitet. Det är relativt grunt och bor mycket människor omkring. Här är dessutom mycket trafik ut och in så det är inte bara alger utan även upprört bottensediment som påverkar siktdjupet.

Näst sämst

På den femgradiga skala som forskarna använder för att beskriva vattenmiljöns ekologiska status: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig, ligger Slemmern och hela den åländska innerskärgården på näst sämsta positionen: inte tillfredsställande.

– Siktdjupet är dock bara en parameter när man bedömer läget. Det kan dessutom förändras på några timmar. För att få en långsiktig bild behöver man ta vattenprover och undersöka läget för vattenväxter och bottenlevande djur.

Avsaknaden av sjöfågel stämmer med situationen i övriga innerskärgården.

– Som vi vet har sjöfågelstammen minskat överlag. Och det beror inte bara på algblomningen utan även på att det finns fler rovdjur.

Forskningsstationen har ingen specialundersökning av just Slemmern planerad. Men nästa vecka och ett par veckor under augusti kommer man att ta vattenprover där för den ytvattenskartering som man regelbundet utför.

Uppgifterna används för att bedöma den ekologiska statusen på vattenmiljön. Den senaste stora statusklassificeringen är rapporten ”Ytvattenstatus på Åland 2012–2018”.