År 1933 upptäcktes boplatsen från stenåldern som är från cirka 2500 före Kristus. Där ska nu ett stort område grävas ut. Totalt 3.000 kvadratmeter handlar det om och den första etappen som man nu gräver ut är ett område på 1.000 kvadratmeter. Utgrävningar har även tidigare gjorts i området, bland annat 1933 och 1934 och sedan 1957, 1975, 2015 och 2018.

Området är en samfälld sandtäkt där mycket av fornlämningen redan var förstörd då de nu aktuella utgrävningarna inleddes.

Markägarna begärde under flera år om tillstånd att få rubba fornlämningen för att kunna använda sig av sanden, men det blev nej från landskapsregeringen. Till slut fick markägarna tillstånd men på det villkoret att markägarna själva skulle bekosta det hela. Det överklagade markägarna till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och fick till slut rätt mot landskapet.

– Vi vill ju få tillgång till vår mark och kunna använda oss av sanden här, säger Karl-Johan Mörn från samfälligheten.

2018 gjordes avgränsande undersökningar vid fyndplatserna i Tengsöda och Långbergsöda, för att närmare kunna se var exakt fornlämningarna ligger.

– Det resulterade i nya kartor och vi kunde omvärdera och ge tillstånd till rubbning av vissa fornlämningar, säger Jenni Lucenius, antikvarie i arkeologi vid landskapets kulturbyrå.

Både hon och Karl-Johan Mörn är glada över att man nu kommit så här långt.

– Vi fick stor hjälp av Karl-Johan och de andra markägarna att fälla träd i området. När det här är klart kommer vi att ha fått ett fantastiskt vetenskapligt material och markägarna kommer att få tillgång till sin mark, säger Jenni Lucenius.

Olika keramiksorter

Hon beskriver boplatsen i Tengsöda som ett näs, med en ganska öppen strand.

– De första fynden kommer direkt i torven, tio centimeter ned i marken. Det fina med att vi nu kan ta oss an ett så här stort område är att vi nu i stället för att öppna flera mindre gropar kan öppna upp stora ytor och förhoppningsvis få förståelse för var hyddorna fanns placerade och få en helhetsbild av området. Förut har det bara gjorts små titthål ned i marken, nu blir det mer metodiskt.

Var man ska gräva väljs ut på basis av tidigare fynd i områden och är beroende av hur terrängen ser ut. Det är arkeologiska och geografiska data som avgör var man börjar gräva.

– Den här platsen är extra spännande för här möts gropkeramiken som finns i mellersta Sverige och kiukaiskeramik som finns i sydvästra Finland. Keramikskärvor som hittats har drag av bägge stilarna. Vi vill utreda hur mötet har sett ut och hur det fortsätter. Sedan försvinner nämligen gropkeramiken ur bilden. Vi vill undersöka vad som händer i slutet av stenåldern och genom att undersöka keramiken kan man studera hur människorna vid den här tiden rörde sig, säger Jenni Lucenius.

Ockra

Hon beskriver båda de här kulturerna som maritima där fiske och säljakt är viktigt.

– I Sverige har man börjat odla vid den här tiden. Här har man inte hittat direkta tecken på odling utan snarare på kontakter till odlande människor.

– Kunskap om odlingsprodukter fanns, säger Jenni Lucenius.

Bland fynden finns förutom olika typer av ben, frön och keramik också fragment av leridoler, som de leridoler som tidigare hittats i Jettböle i Jomala. Fynden finns även mycket djupt i marken, vilket visar på bosättning under flera faser.

– Vi har också hittat röd ockra i marken, vilket associeras med gravar. Man begravade sina döda obrända och det är ovanligt att hitta människoben från den här tiden. Men vi har vissa fynd som skulle kunna vara människoben, i så fall är det stort. Då kan man extrahera dna ur dem och göra kemiska analyser och få svar på många viktiga frågor.

Utgrävningarna är ett fysiskt tungt arbete. Man arbetar med allt från grävmaskiner till svampkniv.

– Den djupaste gropen här är 1,65 meter, säger Jenni Lucenius.

Tanken är att utgrävningarna ska vara klara 2025 och området överlämnat till samfälligheten.

– Vi vill med detta också öka förståelsen bland allmänheten varför lagen skyddar de här platserna.