Genom åren har Brändö jaktvårdsförening både själv och tillsammans med Kumlinge jaktvårdsförening lämnat in flera skrivelser till landskapsregeringen om att jakten på vitsvanshjort borde regleras. Att ett förslag kring ändringar av jaktlagstiftningen nu gått till lagberedningen är något föreningens ordförande Viktor Eriksson välkomnar.
Den här jakten är i dag oreglerad – eller som Viktor Eriksson uttrycker det: ”Halvt laglös”. Det enda jägarna har att förhålla sig till är jaktperioden som sträcker sig från den 1 september till den sista januari. Men jaktförvaltningen vill nu se en ändring, så att jakttillstånd framöver beviljas endast för sammanhängande jaktområden som är minst 150 hektar stora. Det för att få fler jägare att samarbeta och för att undvika de konflikter inom och mellan jaktlagen man sett börja blomma upp i takt med hjortens allt större spridning.
Alla jägare är nämligen inte överens över hur vitsvanshjorten ska förvaltas – någon kanske vill låta stammen växa till sig, medan en annan vill hålla den nere.
– Problemet ligger i att det inte över huvud taget ställts några krav på sammanhängande markområden för jakten. Har man då inte kommit överens i byarna om hur vitsvanshjorten ska hanteras har det hänt att folk tagit bort sina marker från jaktlaget. Stridigheterna förstör i sin tur jaktförvaltningen av älgar, rådjur och annat vilt, säger Viktor Eriksson.
Få till balans
Ändras lagen kan alltså inte enskilda jägare längre fortsätta jaga hjort på endast de egna marker – de måste gå ihop med andra för att få ihop arealerna.
– Det är klart att ett sådant här förslag också kan väcka missnöje, det är aldrig populärt när friheter kring det egna markägandet tas bort. Men ska vi ha en chans att förvalta stammen måste vi göra det här gemensamt.
Viktor Eriksson säger att ett stort ansvar vilar på jaktlagen framöver.
– Jaktlagen måste vara tillmötesgående och ta emot nya medlemmar. Lagändringen får inte innebära att det bara blir en liten klick som får ha jakten för sig själv.
Landskapsregeringens jaktförvaltning ser också behov av att formalisera kraven på inrapporteringen av de hjortar som fällts.
– Förhoppningsvis kan statistiken ge en mycket bättre bild av stammens upp- och nedgång än vad vi har i dag, säger Viktor Eriksson.
