Efter att ha upptäckt kitesurfing blev Johan Wiklöv helfrälst när han senare även råkade komma i kontakt med wingfoil. Kort och gott kan man säga att Johan gillar när det går vågor. Den här dagen har han varit ute tre dagar på raken.

Allt började med att Johan besökte sin syster Jenny i Åre där hon studerade. På den tiden var han en inbiten snowboardåkare. På Åre tv såg han folk som åkte snowboard med kite på fjället. Snowkite är lite som en blandning mellan snowboard och skärmflygning. När Johan hörde om att man dessutom kunde köra det på vattnet blev han intresserad. Genast åkte han via Stockholm och köpte grejer för kitesurfing.

Visserligen surfade han upp i några träd i början, men han var helt klart biten. Snart upptäckte han jättebra ställen för kitesurfing på Åland och träffade likasinnade ålänningar. Dessutom gjorde de några resor tillsammans. Tillsammans med Patrik Larsson åkte han exempelvis till Tarifa i södra Spanien. När han sedan i Kapstaden upptäckte wingfoil blev han nyfiken. Det såg visserligen gubbigt ut, tyckte han, men samtidigt såg det ut som om man svävade fram.

– Det såg underbart ut!

Och mycket riktigt. Efter att han hade testat var han fast. Totalt!

– Nu har jag sålt mycket av min kitesurfingutrustning och ska dessutom sälja resten av grejerna.

Känslan är i princip obeskrivbar, menar han.

– Den här känslan, när det är knäpptyst. Jag önskar att alla skulle få uppleva det. Man svävar! Mina andra kitesurfingkompisar skrattade åt mig, säger han om när de först såg honom med utrustningen.

– Men nu …, säger han beskrivande om förändringen när de förstod vad det egentligen innebar.

– Man behöver inga linor och kan åka överallt.

Snowboardåkningen, som han höll på med mycket tidigare, har nu helt tappat konkurrenskraften för hans del. Han surfar på olika platser runt hela Åland. Vinden är det som avgör - var och om det blir. Han lyfter fram det fantastiska med Åland, kring att det alltid går att åka någonstans. Att det nog alltid finns öppet vatten någonstans.

– Samma dag kan man åka slalom och vara ute på öppet vatten, konstaterar han.

Eget snickeri

Till vardags är det i det egna snickeriet han håller till, som egenföretagare i Wiklövs finsnickeri. Att han skulle bli just möbelsnickare var ingen självklarhet. Han var ingen stjärna i skolan, säger han. Tillsammans med föräldrarna flyttade han till Åland från Kronoby i Österbotten när han var två år. Under uppväxten, med de tre första åren av skolgång i Strandnäs och sedan fortsättningsvis i Ytternäs och högstadiet i Övernäs, hade han inte några mål överhuvudtaget.

– Men jag tyckte om att laga mat och hade planer på att bli kock.

Det blev dock inget av kocktankarna. Istället upptäckte han en snickarskola i Österbotten. Den hade dåligt rykte, men när Johan fick en studieplats där till maskinsnickare kändes det ganska okej att komma bort från Åland.

– Sedan tog jag ett fjärde år till finsnickare i Jurva, i finska Österbotten. När jag kom hem igen sökte jag jobb som snickare och jobbade först på Norrböle snickeri och sedan på Aluwood.

Inom Aluwood handlade det om faner- och paneljobb. 1996 valde Johan att lämna Aluwood för att starta eget.

– Jag var ung och uppstudsig. Men man ska göra det man gillar och som för stunden känns bra. Jag får lite tunnelseende när jag ser något jag vill göra. Då vaknar nörden i mig.

Samtidigt konstaterar han att han inte visste hur han skulle marknadsföra sig. Sociala medier hade heller inte fått sin riktiga genomslagskraft då ännu. Det var inte helt lätt att få det att gå ihop.

– Och när Aluwood hade svårt att få folk hyrde de in mig. Efter det har det snurrat på, säger han ödmjukt.

När han och sambon Jenny Pettersson köpte hus i Eckerö, Marby, skapade han sin snickarverkstad hemma på gården. Innan hade han haft det på Algots varv gemensamt med en kollega. Tillsammans med sambon har han renoverat bostadshuset, ett 1970-tals mexitegelhus. De har gjort i princip allt själva. Nu finns bland annat bergvärme och golvvärme i hela huset. Renoveringsarbetet har gått i etapper och under tiden som renoveringen har pågått är det mycket annat som har fått vänta. För att få en paus i tillvaron är surfingen viktig. När han surfar finns inga måsten.

– Du lämnar allt när du är på vattnet. Allt försvinner! En verklig flykt, plus endorfinerna. Jag vill verkligen smitta av den känslan till andra.

Han sambo Jenny håller i sin tur på med triathlon. De har inga gemensamma barn.

– Vi kan göra precis som vi vill. Hon tränar två gånger om dagen.

Mjödframställning av honung

Ett annat intresse har dessutom väckts till liv på senare tid. När hans mamma flyttade till Åland från Sverige började hon med biodling.

– Jag har pratat om bin och nu brinner hon för det. Honungen som blir över brygger vi mjöd på.

Han berättar om det breda spektrum av smaker som finns för mjöd och berättar inspirerat om alla smaker det finns att testa på. Han har prövat att framställa mjöd på björksav - mousserande must - liksom mjöd baserat på äppelmust. Och honung är inte bara honung, understryker han.

– Man slungar från olika gårdar, vid olika tillfällen, säger han och nämner hur olika mjöd det kan bli med olika honung även då alla övriga ingredienser är desamma.

Vid sidan av biodlingen, som egentligen är hans mammas, odlar de massor av grönsaker på gården.

– Så långt det går vill vi blir självhushållande.

Tack vare sambon har han testat på att vara vegan och äter numera enbart vegansk mat hemma, även om han även äter kött. Han är dessutom med i jaktlaget. Han gillar matlagning och att ta fram olika smaker.

– Jenny är fantastisk på att laga mat!

De jobbuppdrag han har just nu innebär att han inte behöver åka in till stan så ofta.

– Åker jag buss somnar jag efter Marsundsbron, säger han skrattande och understryker det fantastiska med att åka kollektivt, vilket han gör ibland.

Just nu jobbar han för Alandia All Tech och gör större jobb för dem. I våras hade han uppdrag till Arkipelags renovering och producerar som bäst grejer som ska monteras på Ålandsbankens fasad. Han återkommer till den helrenoverade festvåningen och om hur coolt det blev när det var klart. Han nämner konceptinredaren Eva-Jo Hancock som en spännande person att jobba med.

– Att få producera hennes tankar och idéer.

Han behöver också det egna skapandet. I snickeriet skräddarsyr han allt från inredningar till möbler, men han skapar även en del bruksföremål som skärbrädor och träaskar. Försäljningen av hans produkter sker hos SALT och Victor i Mariehamn liksom hos Smakbyn i Kastelholm. Och det där är någonting han gärna skulle göra mer av.

– Det skulle jag vilja ta tag i igen. Jag skulle vilja göra mer husgeråd, sådant som man behöver hemma.

Därutöver har han byggt egna surfingbrädor tidigare och kommer att bygga egna foil. Han återkommer till den egna renoveringen och faktumet som många som bygger eller renoverar hus har fått erfara:

– Det går inte att få grejer. Och priserna har skjutit i höjden.

Samtidigt menar han att det ger en möjlighet till eftertanke och till att återbruka material istället och ge materialet mer ekonomiskt värde. Slit- och slängtänkandet bekymrar honom.

Ingen grubblare

Han har verkligen alltid någonting att göra, Johan. Klockan tio på kvällen är han nöjd att gå och lägga sig men vaknar ofta vid fyratiden på morgonen.

– Jag är tidigt på jobb, säger han leende.

När det har ljusnat går han ut med hundarna, sedan går han tillbaka till snickeriet. Till familjen hör nämligen även två hundar, en Cavalier King Charles spaniel och en labrador. Där finns även höns som springer omkring på gården under den tiden det är möjligt. Han är ingen grubblare och han somnar, som han säger, efter tre minuter. Överlag fångar han stunden.

– Det som bjuds på just nu.

– Allt löser sig!

Han pratar om hängivenhet och fokus, och om att öppna den där dörren som kan ge dig nya upptäckter. Att hitta det där som gör att man släpper allt. Det mest spännande tycker han onekligen är att lära sig saker. Som när han tillverkar något och inte har riktigt klart för sig hur han ska nå målet.

– Och du sicksackar dig fram. Du lär dig så mycket på vägen.

Han understryker vikten att se att det faktiskt är processen som har gett ett så bra resultat, istället för att bara se missarna på vägen.

– Och kicken man får när det är färdigt. ”Shit vad bra det blev”.

Grundskolan var egentligen inget för honom. Förvisso var det ingen fara för honom om det gick dåligt i ett par prov, men han ville förstå varför. Han har väldigt lätt för att lära sig, men kanske inte på det sättet som man lär sig i skolan, funderar han.

– You Tube passar mig. Det är en otroligt bra plattform.

När det blir mer utrymme i tillvaron skulle han vilja börja dyka igen. Det är på hemmaplan han dyker. I de åländska vattnen. Han lyfter fram hur klara vatten det är när vattnen ännu är kalla.

– Vi har en fantastisk skärgård.

Och så var det de där surfingbrädorna han planerar att bygga igen. Men framför allt finns det en risk att han kommer att nörda in sig allt mer på mjödbryggning.

– Man hittar alltid tid för sina laster!