Har i många år deltagit i vattengympa för herrar i ålder 70+ i Folkhälsans fina bassäng. Så även i torsdags när plötsligt en yngling med sitt barn på armen kommer utstormande på bassängkanten och beskyller vår gruppchef för att ha en ”kärring i bassängen”. Visar sig vara Alfons Röblom som var förgrymmad över att någon av oss hade flyttat ut hans kläder ur ett öppet olåst skåp i omklädningsrummet. Med att använda det kvinnliga invektivet kärring deklarerar Röblom sin uppfattning om kvinnor. Fint att han gör det före valet!

En åhörare i bassängen
P.S. Till fördel för Röbloms blodtryck att nästa gång låsa sitt skåp. D.S

Alfons Röbloms svar:
Jag och sonen var på baby-sim på Folkhälsan i torsdags. När vi kom upp ur bassängen och in i omklädningsrummet upptäckte jag till min förvåning att skåpet jag hade lagt våra grejer i, och lämnat olåst, plötsligt var låst. Jag förstod först ingenting men såg sedan våra grejer en bit bort i rummet. Någon hade tagit ut våra grejer och lagt dem åt sidan för att själv använda skåpet. Det gjorde mig väldigt irriterad att någon hade rört och fört i mina och sonens grejer. Också andra pappor i omklädningsrummet reagerade med förvåning.

Jag valde då att gå tillbaka in i simhallen för sakligt att fråga vem det var som hade gjort detta. Gruppen som var efter baby-simmet bestod av en grupp äldre herrar som skulle ha vattengymnastik. Ingen svarade på min fråga. Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och försökte stilla min irritation – men misslyckades. Jag återvände in i simhallen och vände mig till en av herrarna som jag är bekant med och sa vad jag tyckte om att någon i gruppen flyttat på våra grejer och sedan inte vill ge sig till känna.
Jag står för att jag tycker det är respektlöst att flytta någon annans grejer för att själv använda ett skåp i en simhall. Däremot beklagar jag sättet jag uttryckte mig på. Jag sa nämligen något i stil med ”du har en kärring i din gubbklubb”. Det var ett olämpligt språkbruk som jag beklagar.
Det hör inte till vanligheterna att jag brusar upp. Den enda förklaringen jag kan finna till att det skedde denna gång är att jag hade sonen på armen, och att jag fann situationen respektlös mot både honom och mig. Det fick det berömda ”topplocket” att ryka.
Till saken hör att jag efteråt försökte få tag i telefonnumret till personen som jag riktade min irritation till för att be om ursäkt – inte för min upprördhet men för mitt sätt att uttrycka mig. Jag lyckades dock inte hitta personens nummer så jag skickade ett meddelande till en annan bekant person i bassängen, i hopp om att han skulle vidarebefordra det till sina kamrater.
Jag beklagar återigen språkbruket. Vi ska vara respektfulla mot varandra.

Alfons Röblom