Sitt riksdagsbrev den 13.3. rubricerar Mats Löfström ”Därför behöver arvsskatten slopas”. Han ömmar bland annat för fattiga barn som ärver en stuga och för Finland som förlorar en son; Nalle Wahlroos, som flyttar till Sverige undan arvsskatten.
Löfström tillstår att arvsskattens slopande visserligen berövar statskassan många miljoner, men att de på sikt kommer tillbaka genom ”dynamiska effekter”.
Så enkelt är det inte, men Löfström ger inte läsaren många möjligheter att förstå frågans komplexitet. Därav min insändare.
Om de ”dynamiska effekterna” finns olika åsikter. En arbetsgrupp vid Arbetspensionsbolaget Varma anser att just slopad arvs- och gåvoskatt inte är ett bra sätt att få i gång tillväxten och att den mest skulle gynna de allra rikaste familjerna.
Den inflytelserika liberala tidskriften The Economist slår larm om ”inheritokrati” (arvingestyre). Sedan 1950-talet har flödet av arv ökat från 5 procent till 10–20 procent av den nationella produktionen samtidigt som arvsskatternas andel av de offentliga intäkterna sjunkit till nära noll; en bidragande orsak till att statsfinanserna råkar i obalans med återkommande nedskärningar i vård, undervisning och annan samhällsservice.
Ökande klyftor i samhället anses ligga bakom många samhällsproblem. Den franske professorn Thomas Piketty har med sina kolleger grundligare än någon annan forskat i ojämlikhet och förmögenhetsklyftor. Han menar att just arvs- och gåvoskatt är ett av få tillgängliga instrument för att bromsa skenande förmögenhetsklyftor. Han föreslår att de medel som arvs- och gåvoskatter inbringar skulle fördelas som ett kapitalbidrag till alla som fyller 20 år. Det skulle ge en dynamisk effekt som heter duga.
Såväl rik som fattig har att vinna på minskande klyftor. De brittiska professorerna Kate Pickett och Richard Wilkinson har i två böcker jämfört ”måendet” i ett tjugotal rika länder. Som mått på måendet har de använt officiella siffror rörande mental ohälsa, användningen av droger, förväntad livslängd, barnadödlighet, fängelsedomar, social rörlighet, skolframgång et cetera. De visar bortom varje tvivel att såväl rika som fattiga medborgare mår bättre och är allmänt friskare i länder med små förmögenhetsskillnader än i mera ojämlika länder.
Folkhälsan på Åland tycks ha förstått detta: En av deras broschyrer har titeln ”Alla mår bättre om alla mår bra”. Månntro detta är i samklang med slopad arvsskatt?
Jerker Örjans
