Foto:

Mises lagtrots fortlöper

Närings- och miljöminister Jesper Josefsson bemötte den 19 mars i år Jonas Bladhs ledartext från dagen innan i Ålandstidningen, under rubriken: ”LR kan inte smita undan sitt ansvar i Mise-debaclet”. Bästa minister Josefsson, det mest väsentliga i nämnda ledartext belyser ett obestridligt faktum – det åligger inte något åländskt hushåll att reda upp den till synes fortsatt lagvidriga Mise-hyskan! Alltså, med stöd av Ålands förvaltningsdomstol struntar jag nu i vem som blir skyldig att återbetala ”Mise-hushållens” mångårigt olagliga kostnader i samband med det så kallade producentansvarets förpackningsavfall. Om skulden blir landskapsregeringens (LR), Mises eller Hammarlands kommuns – det får berörda politiker själva ”tävla om”!

Till saken hör emellertid att minister Josefsson tycks ha blivit skamligt utnyttjad. Enligt domstol har snudd på 10.000 åländska hushåll blivit påförda lagstridiga avgifter, av Mise – en åländsk myndighet. Trots det har minister Josefssons kollegor och lantrådet mest bara lyst med sin frånvaro därvid lag. Saken blir allt hetare, i takt med att juridiska modifieringar, och förklaringar till dem, framstår allt tydligare som baserade enbart på så kallad ”enskild föredragning”.

I kommunbladet Hammarland Aktuellt 3/2025 ”informerar” Mise, citat: ”Från och med 1 januari 2025 gäller ett nytt avtal mellan Mise och Finlands Förpackningsproducenter. Genom detta avtal täcks 80 % av kostnaderna för tömning och transport av producentansvarsfraktionerna”. Frågan är, vem påstås ska betala vad till vem?

Mise, citat: ”Mottagningen och behandlingen av producentansvarsfraktionerna täcks till 100 % av producentansvaret, förutsatt att andelen felsorterat material inte överstiger 5 %”.

Frågan är, vem åläggs att sortera vad, förpackningsavfall/eller inte? Samt vem betalar inte vad till vem om felsorteringen överstiger 5 % – kontrollerat av vem?
Mise, citat: ”Producentansvaret innebär att de företag som säljer produkter med förpackningar är skyldiga att bekosta insamlingen och återvinningen av dessa”.
Skälet till den informationen i nuläget – totalt obegripligt! Så skulle ju saken ha skötts enligt lag i åratal, sedan långt innan Mise utsatte ”sina” kommuners hushåll för en, som det har visat sig, upprepat olaglig ”fastighetsnära avfallstransport”.
Sin information i kommunbladet avrundar Mise med ett komplicerat ordflöde om framtida avfallssortering. Men, av detta flöde framstår en sak som fullkomligt klar. Med Mises fackindelade kärl låter sig inte en resultatinriktad, och lagenlig, avfallshantering genomföras. Detta särskilt i dagsläget. Facken är helt enkelt för få och delvis för små. Därav tvingas Mises hushåll att fortlöpande själva transportera avfall exempelvis till Mise ÅVC på Svinryggen. Alltså, Mises fastighetsnära avfallstransport har enligt fastställt domslut visat sig medföra hushåll olagliga utgifter, och onödiga avgaser ökar belastningen på allas vår miljö via smått idiotiskt planerade avfallstransporter. Låt oss hoppas att myndigheten Mises egenmäktiga yvigheter får snabbast möjliga avslut – med hela LR som sådan engagerad i fallet.

Torbjörn Häggblom

Hittat fel i texten? Skriv till oss