För många av oss som följer svenskans utveckling i Finland kom justitiekansler Tuomas Pöystis slutsats gällande svenskspråkigas rättssäkerhet inte som någon överraskning.
Bristerna i översättningarna och bristen på översättningar är oroväckande och utvecklingen blir allt mer graverande. Det går åt fel håll och det tycks finnas en underliggande acceptans bland finländska beslutsfattare för dylika brister. Det var tydligt under förra mandatperioden under den socialdemokratiska ledda regeringen och inte minst är det tydligt att uppfattningen är utbredd när även fackförbund struntar i översättningar av kollektivavtal.
Svenskspråkigas rättigheter åsidosätts ständigt i dagens beslutandeapparat. Därför är det glädjande att Pöysti ryter ifrån. För som Pöysti konstaterar är det oroväckande när rättssäkerheten inte är tryggad då språkversionerna skiljer sig från varandra. Kontentan blir att olika lagar gäller beroende på vilket språk man talar. Sådant förfarande hör inte hemma i en västeuropeisk rättsstat.
I samtal med riksmyndigheter beskrivs problematiken ofta vara ett resultat av bristande resurser. Det är förståeligt, men inte acceptabelt. Det är direkt oroväckande att många myndigheter och politiker i Finland accepterar den slutsatsen.
Om Finland ska vara ett tvåspråkigt land och leva upp till de åtaganden man har gällande det svenska språket så måste det även få kosta. För inom vilket annat område skulle dylika brister som leder till lagstridighet accepteras år ut och år in? Där en betydande del av befolkningens rättigheter åsidosätts?
Från åländsk sida har detta, som lantråd Veronica Thörnroos (C) nämnde i tisdagens Ålandstidning, påtalats vid upprepade gånger. Så många gånger att när man pratar med åländska tjänstemän upplever de att de likt en Don Quijote slåss mot väderkvarnar.
Därför är justitiekanslerns granskning en bra uppbackning som väcker om inte annat så en förhoppning om förbättring. Inget kommer givetvis att ändras över en natt och vi ska komma ihåg att problemet med översättningarna inte bara handlar om resurser. Det handlar mer om svenskans allt mer undanskymda roll i Finland och åt det kan inte en justitiekansler eller Åland göra mycket. Däremot kan granskningen leda till att det kommer mer resurser till de myndigheter som ska upprätthålla även svenskspråkigas rättigheter.
Den 30 november ska statsrådet och ministerierna meddela vilka åtgärder man vidtagit med anledning av justitiekanslerns beslut.
För stora förhoppningar ska dock inte ges kommande svar, men vi får samtidigt hoppas att 30 november, som tillika är Karl XII dödsdag, inte ska sluta lika ödestungt för det svenska språket som för krigarkungen utan att vi i stället får se en nystart när det gäller statsrådets och ministeriernas insikt i behovet att upprätthålla svenskan för att trygga även de svenskspråkigas rättssäkerhet.
Daniel Dahlén
