”Vi måste skärpa oss”, konstaterar lagtingsledamoten Wille Valve (MSÅ) i ett debattinlägg i tisdagens Ålandstidning. Han syftar på lagtingspolitikerna och menar att den åländska politiken genomgått en klimatförändring ”mot det sämre”.
Flera politiker med honom har reagerat på samma sak. Den 29 mars uttrycker Jesper Josefsson (C) på Ålandstidningens debattsida besvikelse över hur det synliga lagtingsarbetet – debatterna i plenum – fungerar.
Simon Holmström (HI) betonar för egen del i onsdagens tidning att politiker inte bör skylla ifrån sig för det politiska tonläget. Det stämmer till fullo. Vad som sägs i den öppna lagtingsdebatten ansvarar ingen annan för än de som har privilegiet att sitta där och kan föra fram sin talan.
Den 20 mars skriver den tidigare talmannen Johan Ehn (MSÅ) om vikten av politisk mognad för ett fungerande beslutsfattande och rimligt debattklimat. Samtidigt är det – fram tills nyligen – främst lagtingets yngsta och nyaste medlemmar som hävdat vikten av ett sakligt tonläge och konsensus i stora och avgörande frågor.
Redan i höstas när Ålandstidningen gjorde ett reportage med dem om deras första lagtingsår var debattklimatet i lagtinget en högaktuell fråga för dem. De lyfte upp flera av de punkter som diskussionen har återkommit till de senaste veckorna:
Tillbakablickande och att peka ut fel hos motståndarsidan för inte debatten framåt.
Meningsskiljaktigheter och hårda ord ska fokuseras på ideologi och sakfrågor.
Och det behövs ett hållbarhetsperspektiv för att få i mål stora beslut som spänner över flera mandatperioder.
Flera politiker har lyft upp att media också har ett ansvar för debattklimatet. Visst är det så. Vi kan välja vilka citat vi väljer att återge, och fokusera på det sakliga och konstruktiva.
Men finns det inga sakliga uttalanden att plocka från högen blir heller inga sakliga uttalanden reproducerade. Som nyhetsjournalist är man bunden att rapportera det som faktiskt sägs i plenisalen. En debatt nedskräpad av fula personpåhopp har vi ingen rätt att städa upp.
Det går också att argumentera för att det inte ser så snyggt ut att skylla ifrån sig och tycka att någon annan ska rensa upp och snygga till något man själv uttryckt på ett mindre smickrande sätt.
Politik är en förtroendebransch. Det bör alla som ger sig in i den känna till. Dessa personer borde även ställa upp i val med en vilja att utveckla samhället till det bättre – vad man än har för syn på hur det ska se ut.
Alla i plenisalen borde därmed rimligtvis förstå att de inte vinner mycket förtroende på att debattera fult. Tvärt om spär de på både politikerföraktet och misstron mot det politiska systemet.
Det är lätt att prata om ansvarstagande och peka omkring sig. Sist och slutligen är det dock ingen annan som kan ta ansvar för hur debatten blir än de som är en aktiv del av den.
