Två dagar har gått sedan masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro. Människor i alla åldrar har tagit sig till minnesplatsen utanför skolan för att hedra offren.
Douaa, en kvinna i 20-årsåldern som är elev på skolan, berättar att hennes klass hade prov när de första skotten avlossades.
Vi hörde ljud, det lät inte normalt, men vi kunde inte ana att det var en skjutning. Sedan kom det en person och sade att vi alla måste gå ut, snabbt, snabbt, säger Douaa.
En plats för sorg
Hon stod kvar utanför skolbyggnaden en stund utan att förstå vad som pågick.
Efter fem minuter hörde jag att det var en skjutning, och jag tog mig snabbt därifrån.
Hon berättar att hon såg en kvinna som skjutits i benet.
Det var en svart dag, säger Douaa.
Hur gick dina tankar där och då?
Jag kunde aldrig tro att det skulle kunna hända i Sverige, jag blev väldigt förvånad.
Nu är Campus Risbergska en plats för sorg, säger hon.
Jag vet inte hur jag ska kunna komma tillbaka dit.
Inte mycket att göra
En annan elev, Luca Flore, barrikaderade sig tillsammans med sina klasskompisar i ett av klassrummen. Dörren låstes inifrån och fönstren täcktes för.
Jag tänkte på vad jag kunde göra, men det fanns inte mycket som jag kunde göra i den situationen. Sedan väntade vi bara. Skotten tystnade efter fem eller tio minuter, och efter en halvtimme hörde vi röster utanför som vi förstod tillhörde polisen, säger han.
Luca Flore förklarar att han mår bra efter omständigheterna.
Jag har hört att många av oss är rätt traumatiserade av det som hände, men jag känner mig förvånansvärt nog lugn. Kanske känns det fortfarande konstigt att vi var inblandade i allt det här.
