”Nu kommer någon att höra av sig med en röd skinnjacka”, sade min kollega när hon läste min glugg om jakten på just en röd skinnjacka.

Och mycket riktigt! Några dagar efter att gluggen publicerats fick jag ett mejl från en kvinna. Var jag möjligtvis intresserad av hennes röda, finsktillverkade jacka från 80-talet? Den bara hängde i garderoben och längtade efter att få komma till användning på nytt.

Jag bad kvinnan skicka bild, prisidé och storlek. Det var min storlek, men modellen var inte riktigt vad jag tänkt mig. Samtidigt blev jag nyfiken. Varför inte prova?

Dessutom gillade jag att den här kvinnan tycktes resonera lite som jag själv: Vissa plagg ska man helt enkelt spara för framtiden. Kvalitetskläder gör alltid comeback på något sätt.

Förstklassig leverans till tidningen dagen efter och hem för att gå catwalken framför spegeln i hallen. Hmmm …? Är det här verkligen jag? Passar jag i modellen?

Den röda färgen går mer mot gult än mot blått, och jag brukar föredra det senare. Samtidigt passar jag i den här kulören. Kanske inte så dumt ändå?

Modellen känns onekligen 80-talig. Lite bylsig … Jag hade tänkt mig en rak eller insvängd modell. Men den är charmig! Och fin på många sätt. Välhållen. Det gäller bara att jag tänker om och skippar den där (förvisso luddiga) idealbilden jag haft i huvudet. Med rätt stajling – som definitivt inte är min starka sida – kommer den här att bli skitsnygg.

Ju längre jag har den på mig, desto mer gillar jag den.

Jag konsulterar övriga i hushållet och får blandade kommentarer. Men jag väljer att lyssna på de som jag bedömer har bäst koll, och där får jag tummen upp. Så nu hänger det äntligen en röd skinnjacka i hallen. Och det känns jättebra!

Av den här anekdoten att döma drar jag slutsatsen att det är ett framgångsrecept att efterlysa saker i gluggen. Så nu söker jag … Nej, vi stoppar här.